..och jag tyckte så fruktansvärt synd om honom.
Vi gick in på Claes Olsson för att köpa hörselkåpor till Arvid. I ingången mötte jag en man i min egen ålder, kanske något äldre. Lugnt och sakta gick han. När han kommit ut ur affären skyndade en väktare ikapp honom. Han verkade visitera honom lite snabbt och uppenbarligen hittade han nåt, för han tog tag i killen och förde bort honom.
När vi hade hittat det vi skulle och skulle ta hissen till parkeringshuset satt killen inne på väktarnas kontor, bredvid hissarna. En av väktarna stod utanför och pratade i telefon, med polisen verkade det som. De skulle komma. Killen verkade så lugn, gjorde inget motstånd, bara accepterade faktum. Han hade nog varit med om det där förr...
När vi åkte hissen upp, gjorde det ont i hjärtat. Stackarn! Inte för att det var en affär där man stjäl en limpa bröd för sin överlevnad, men vad vet man om människor egentligen? Vad som driver oss till att göra det vi gör.. det syns ju inte utanpå.
Hoppas det gå bra för honom!
Jag är så tacksam att jag kan betala när jag handlar!!
4 comments:
Du behover ju inte aka till L.A. for och uppleva spannande saker. Compassion for mnsk ar alltid en bra borjan. Love & Bless
Ledsamt! Tänk om alla kunde reagera som du. Då skulle världen se bra annorlunda ut!
Kram!
Får du problem så kolla med ... bankbekil ohh.
Förstår precis hur du känner. Jag tycker oftas mer synd om bovarna än poliserna...säger det igen: Jag kan aldrig bli polis:)
Post a Comment