Lek

Barnen leker så bra tillsammans. Visserligen är Elvira lite hårdhänt ibland, så att det blir lite tårar, men för det mesta har dom roligt med varandra. Arvid kan sitta länge och asgarva åt Elvira när hon åmar sig och eftersom hon får positiv respons fortsätter hon att åma sig och han fortsätter skratta och.... Det är njutbart för en mor. Pratade med en mamma på öppna förskolan här om veckan som har liknande åldersskillnad på sina barn, bara några månader yngre än våra. Hon vågade inte lämna barnen ensamma ens en kort sekund för storasyster var så elek mot sin lillasyster. Så var det ju verkligen här för fem månader sen. Ett evigt passande, de fick aldrig lämnas ensamma ens en liten liten liiiiten stund, även fast man bara var på andra sidan sovrumsdörren eller nåt. Men nu. Det är så underbart att det går över. Jag inbillar mig inte att Elvira kan ta hand om eller passa Arvid, men hon är inte medvetet elak längre. Det är underbart :)

Höstmys

Hösten är ju mysig. Kall, blöt och mörk, men mysig. Vi gick hem från dagis idag, eller först till ÖB och sen hem. Det regnade heeela vägen och blåste och var kallt. Arvid var nerbäddad och hade det nog ganska skönt, men jag och Elvira tyckte inte att det var någon höjdare. Trots att hon satt i vagnen i vinteroverall, fleecefilt, footsack och regnskydd frös hon och plågades av regn i ögonen :( Mamman får nog skylla sig skälv, som inte kan klä på sig ordentligt. Men hur som helst så blir det ju väldigt mysigt, bara man kommer innanför dörren hemma. Vi fixade lite hemma och myste till det. Det blev tända ljus och varm choklad med ostknäcke till mellanmål. Det är höstmys det!

Fem kilometer

Har äntligen sprungit en uppmätt sträcka. La in en sträcka på Johans "funbeat" som blev nästan exakt fem kilometer (en diff på ett tiotal meter kändes rätt ok) Har sprungit sträckan förut, men utan att veta hur långt det är. Då har det gått på 30 minuter. Nu sprang jag på 27.05. Helt ok! Senast jag tog tid på femman var på vårruset 2004 då jag sprang på drygt en halvtimme. Som bäst tror jag att jag sprang 1999, på vårruset i Vänersborg med en tid på 24:41. Så det är väl något att sikta mot. Är riktigt nöjd idag i alla fall :D

Körde ett pass i helgen också med Johan och svärfar. Orkar förstås inte köra deras tempo, så det var jag som fick sätta farten. Tror att det var en runda på 8 km eller något liknande, där mittenpartiet var allt annat än löpning på slätmark. Småstigar, upp, ner, klippor vid sjökanten, hala rötter, oerhört vackert vid Vänerns strand, men väldigt svårsprunget. Det var roligt att ha sällskap på springrundan, eftersom jag oftast springer själv, bra me lite fartökare. Fick så gräslig magknip efter skogsslingan att jag var tvungen att gå en bit, annars kändes flåset helt ok faktiskt. Rundan tog drygt en timme och efteråt var jag rätt matt. Men det gav ändå mersmak för längre turer. Kanske det kan bli milen i det kuperade elljusspåret i helgen :)

Änglafest

Idag är det änglafest på dagis. Jättebra initiativ, tycker jag, som motvikt till alla otäckingar barnen klär ut sig till på Halloween. Så har vi ju världens bästa dagis också, och världens bästa fröknar!!
Det var en ursöt och stolt liten ängel som jag och Arvid lämnade på dagis i morse... Ska bli så roligt att höra om festen i eftermiddag.

I väntans tider

En och en halv timme innan gästerna kom...

Min egen motivationskonsult

Elvira har börjat säga alla möjliga söta saker. En del mindre söta också i och för sig (äckel päckel, dumma mamma osv) men det kan vi ju tala tyst om ;)
Ikväll när hon skulle sova, vi hade läst färdigt om Nicke Nyfiken som skulle ut i rymden, släckt lampan, bett aftonbön och det var bara puss, godnatt och blunda kvar, utbrister hon:
"Jag är så stolt över dig mamma!"
Då spelar det ingen roll att det bara är en upprepning av vad man själva sagt hundra miljoner gånger till henne. Man blir bara varm och mjuk i hela kroppen.

Vi har haft en så mysig dag idag. Jag, Elvira och lillebror. Elvira bad här om dagen om att snart få åka till mitt jobb igen och hälsa på tanterna. Självklart var jag inte sen att haka på den önskan. Dels är det så skönt att hålla kontakten med mina kollegor och hålla sig uppdaterad om vad som händer på jobbfronten och dels så saknar jag ju mina tanter (och farbröder) och de blir sååå glada när man tar med sig barnen dit. Vi tog spårvagnen dit i förmiddags och från den första personen vi träffade när vi kom fram var Elvira ovanligt oblyg och lättpratad. Hon berättade att hon är tre år och att lillebror bara drar henne i håret hela tiden, för var och varannan person... Vi gjorde vår runda på sjuksköterskeexpedition och på avdelningen. Elvira njuter verkligen. När vi gick därifrån sa hon att hon snart ville gå dit igen och träffa mina "tantor" nån dag.
På spårvagnen på väg hem fick Elvira sitta bredvid en dam i åttioårsåldern och jag stå intill med vagnen. Elviras snack fortsatte.
-Jag heter Elvira, jag är tre år, jag bor på -gatan. Sen frågade hon sin spårvagnsgranne:
"Var bor du, tanten? Tanten?! Var bor du?"
Å, det verkar som att jag har fått över Elvira på min sida - jag älskar tanter!

BVC

Vi var på BVC idag. Jag och Arvid, min store kille. Vågen stannade på 9330 g. Det vägde både jag och Elvira när vi var ett år :) Arvid är 6 1/2 månad. Hihi. Mycket att krama på!!
(Måste väl kanske tillägga att han följer sin kurva perfekt, inga konstigheter)

Gubben i struten

Gick igenom sommarens bilder och videoklipp här om dagen och måste bara lägga upp det här... Elvira sitter och sjunger för glatta livet bara en eller två dagar efter hon blivit hundbiten. Barn är så fantastiskt tappra! Tänk vad man kan lära sig av dom :)

Höstväder

Tog en joggingtur idag. Jäteskönt! Johan jobbade hemma så inga försenande resor drog ut på tiden, utan när han slutade halvfem kunde jag gå ut och springa med en gång. I ljuset! Sprang i skogen, som är så fantastiskt vacker nu. Det var helt gult, överallt!! Solen lyste inte, vilket väl skulle gjort allt ännu vackrare, men det var perfekt springväder. Svalt, vindstilla och lite, lite duggregn i luften.
Var trött förut, men känner mig piggare och fräschare nu, efteråt. Vilket mirakelmedel det är att ta en jogg :D

Fångad på bild

...om än något motvilligt :)

Örongodis

Idag innan vi skulle gå till kyrkan skulle Elviras hår fixas. Jag frågade henne om hon kunde gå till badrummet och hämta sin väska med hårsnoddar, spännen, borstar och balsamspray.

"Tyvärr inte" fick jag till svar.

Blev helt ställd av hennes dråpliga svar och fann mig inte utan började asgarva. Tyvärr, är ett ord jag aldrig har hört henne använda förut, men hon har förstås snappat upp det och verkar ju fatta hur man ska använda det ;)

Annars är det bästa jag vet just nu när man ber henne om någonting och hon säger nej, men sedan på en andra uppmaning säger "ok, mamma!". Det är Örongodis, så ljuvligt!!

Gjorde en snabbkoll på bloggen och inser att Elvira är helt underrepresenterad på alla bilder, MEN detta beror inte på att hon är på något sätt underrepresenterad här hemma, utan bara på att hon inte vill vara med på kort. Men jag ska jobba på det ;)

En prins i prinsessnästet

Arvid har upptäckt hur roligt det är att vara i Elviras rum. Grejer överallt att titta på, dra i, bita på och så vidare. Han skulle nog kunna tillbringa en hel eftermiddag där om han så bara fick. Här om dagen fick han låna Elviras säng för att sova middag i eftersom hans säng (eller sängkläder) var i tvättmaskinen. Det tyckte Elvira var så kul att nu tycker hon att han ska sova middag där varje dag.

































Visst måste det vara roligt att lillebror börjar bli lite mer lekbar. Han sitter upp och tittar storögt på när Elvira grejar på sitt rum. Han tar sig också fram över golvet genom att rulla, till storasysters stora glädje och förtret. Igår började hon frenetiskt städa så att inte Alle pallen (Arvel parvel) skulle ta hennes grejer. Bra med lite stätmotivation! Och städningen behövdes verligen för i den vevan hördes ett brak i rummet där Arvid var på framfart.

Envis blomma

Elvira har haft en pelargon i sitt fönster ett tag nu, ja ett halvår faktiskt, för jag fick den när Arvid var ny. Det sägs att pelargon är en sommarblomma som ska klippas ned till hösten och övervintra på ett mörkt och svalt ställe. Men vår pelargon har aldrig varit finare...har absolut ingen lust att klippa ned den nu och det ska man ju säkert inte när den blommar. Skulle kanske ha passat på att "ta" den innan den senaste blommningen, men den har nästan blommat i ett, sedan jag fick den. Det är ju inte vinter än, så den hinner kanske tröttna på att blomma...men än så länge njuter jag!