Vilken vecka

Eller julveckan som den också kallas.
Måndag: Lilljul här hemma, bara familjen. Vi myste med köttbullemackor, julevangeliet och julklappsutdelning. Jag fick min efterlängtade morgonrock, som jag tror att jag önskat mig varje år sen vi gifte oss (8 år). Från början önskade jag mig en blå i fleece eftersom jag ville ha allt i blått. Nu fick jag en underbar cerice velourrock. Jättefin!!




































































Tisdag: Åkte till farmor och farfar på Kållandsö, där alla fastrar och farbröder väntade. På kvällen var Arvid ovanligt hostig och orolig. När jag hade honom i famnen hostade han tills kräktes och jag har aldrig sett något liknande. Alla satt runt kvällsmatbordet och var helt chockade, tills vi alla gapskrattade. Han kräktes ned hela min framsida och hela min baksida. Jag var genomvåt på tröja, top och bh, tom jeansen och trosorna blev nedkräkta. Hade det inte varit ett av mina barn som kräktes så hade man nog blivit livrädd för kräksjuka, men båda två är riktiga kräkbarn och jättekänsliga för ret i halsen.

















Onsdag: Julafton!! Så mysigt. Julmat och Kalle Anka som traditionen bjuder. Vid julklappsutdelningen var Arvid hostig och gnällig, och mycket riktigt hade han feber. Men julklappar blev det i överflöd i alla fall. Elvira var i sitt esse när hon öppnade julklapp efter julklapp och emellanåt hjälpte Arvid att öppna sina också.



















Torsdag: Full rulle med lek och bus hos farmor och farfar. På kvällen kom Malins snart sexåriga tvillingsystrar till Elviras stora glädje. Full fart! Åkte in till sta'n för att köpa mer Alvedon till Arvid, så jag missade när Johans tre bröder kastade i varann (?) i en iskall Vänern.













































Fredag: Arvids första tand tittade fram! Vi fick barnfritt och åkte in till stan med nästan alla Johans syskon med respektive. Jag Malin och sara shoppade loss på Gina Tricot. Hittade precis vad jag letade efter, för halva priset :) Det var så skönt att vara på stan utan barn! På kvällen åkte vi in till mormor och morfar. Äntligen jul på riktigt (för visst är det hemma hos mamma och pappa julen blir som bäst?!!)























Lördag: Barnfritt igen! (Vi är ju inte direkt bortskämda med det...) Johan och jag åkte upp till Råda och sprang den eländigt kuperade milen där. Jättefin bana, skön att springa, men fruktansvärda uppförsbackar. När det var 1-1,5 km kvar och jag mer eller mindre stod stilla i uppförsbacken kom en hurtig tjej och bara kutade förbi. Hallå! Såg hon inte att det lutade massor i uppförsbacken. Jag tröstar mig med att intala mig själv att hon bara sprang 2,5:an ;) Hur som helst så sprang jag hela vägen och kom i mål på typ 58 minuter, så jag är riktigt nöjd ändå!
Söndag: Såg fram emot att gå till Kyrkan, men Arvid bara gnällde och gnällde och hade hög feber trots både Alvedon och Ipren i kroppen, så jag stannade hemma. På jourcentralen konstaterades öroninflammation och Arvid belv bättre nästan med en gång vi började antibiotikabehandlingen.

Vi är jätteglada över den här julen! Det har varit jättemysigt att umgås med nära och kära. Arvid är snart frisk och har fått sin tand nr 2!

Nyss hemkommen...

från en 45 minuter lugn och (nästan) skön jogg :)
Sprang min vanliga femkilometersrunda, men vek av nån stans på mitten och sprang en avstickare på 15 minuter för att sedan komma tillbaka och springa hem igen. Gissar att det landar på 7-8 km.
Skööönt!!

På riktigt

Idag tog jag och Arvid en promenad till Willy's medan Johan och Elvira cyklade till stan för att köpa julklapp till mig(!!). På Willy's skulle vi bland annat köpa frukt. Så i klementinhögen låg den här och jag var bara tvungen att köpa den, för det kändes som att det var en riktig klementin, som faktiskt hade vuxit på ett träd, långt, långt borta :)

Han kryper!!

Ja, men visst, nu har det hänt. Han har stapplat några dagar, men idag är det helt tydligt. Arvid har lärt sig krypa! Han tar flera krypsteg och kommer riktigt långt. Det är sååå gulligt när han rultar fram :)

Ska erkänna också att det inte blev nån springrunda i torsdags... :( Kanske det blir en idag...

Målsättning

Tänkte att jag skulle sätt upp några rimliga mål med min löpning inför 2009. Har inte funderat så mycket än så jag måste nog fundera lite till. Hade lite vaga tankar om att ge mig på Göteborgsvarvet och har sagt att om det finns platser kvar i jan-feb när jag har kommit igång inför våren och känner lite i alla fall hur kroppen känns, så kanske jag springer. Men eftersom det redan den 11/11 var fullt med 50000 löpare så kan jag skriva av det som mål. Puh! Något år ska jag springa! Men 2009 kanske blir året för vårruset och tjejmilen, med lite rimliga tider på femman och milen som mål. Vi får se, ska fundera lite till.
I måndags var jag i alla fall ute och sprang. Fem kilometer blev det och jag bara sprang utan tid, och det var jätteskönt! Det var nog en månad sen sist, men ändå kändes det riktigt bra :) Prövade, bara på kul, pulkabacken med två korta backintervaller, men den är nog för kort. Får försöka hitta nån bättre. Är sugen på att komma ut ikväll. Johan kommer hem från Borlänge 19.30 så det är ju möjligt, men jag vill ju sitta inne med honom och mysa då ju!

Pyssel och bus

Så kan man nog sammanfatta det som försigår innanför våra fyra väggar under dagarna, och då framförallt innanför de fyra väggarna i Elviras rum. Elvira pysslar och Arvid busar. Han är en hårsmån från att krypa nu, han har nog tagit något krypsteg, men än så länge så är det mest armarna som lyder. Men på Elviras rum tar han sig runt i alla fall. Ålar lite, rullar runt, sätter sig upp, hasar sig fram, snurrar, överallt är han om man låter honom ha fritt spelrum. Elvira tycker det är jätteroligt, men när han ger sig på hennes grejer och henne själv så blir hon så smått förtvivlad. "Mamma, Arvid slog mig!" Och värre lär det väl bli, det är ju ingen liten kille vi har så han kan nog busa mer med sin storasyster snart :)
Elvira älskar att pyssla och just nu är det bara jirlanger som gäller (som väldens bästa tvillingkompisar har lärt henne). Jirlanger till höger och vänster är det! Elvira kommer och frågar "Kan jag göra triangel?" Och visst får hon det, hela tiden om hon så önskar...
Igår hade jag barnen med på pysselkväll hemma hos Elviras Danielle (om hon får säga det själv). Och nog pysslade vi, Elvira hällde ut en hel burk med pärlor på golvet och arvid käkade pepparkaka och gnällde ;) Elvira satt länge och beundrade pysselexperten Katarina. Danielle gjorde supermysig varm choklad som vi njöt av medan vi klippte, klistrade och knåpade. Det var sååå mysigt!!

Slutkörd

Varje kväll innan vi går och lägger oss, går vi in och pussar lite på Elvira. Eftersom sova är hennes starka sida så vaknar hon aldrig, hur mycket vi än pussar ;) Igår när det var dags för pussandet hittade vi henne så här... Hon sov!! Hon måste varit helt utpumpad efter allt firande. Vi skrattade så vi höll på att gå åt!

Natten går tunga fjät...

En sista liten finslipning framför spegeln innan det bar iväg till dagis för luciafirande.

Efter förra årets smått hysteriska firande med tre dagisavdleningar, massa barn, ännu mera syskon, föräldrar, mor- och farföräldrar osv bestämde vi(föräldrarna) och dagis att det skulle bli firande avdelningsvis i år. Så varje barn fick ta med sig två vuxna och sina syskon. Och blev det inte mysigt så säg! Litet och trångt nere på dagisavdelningen, men absolut inte för trångt! Vi var där hela familjen och i alla fall jag stormyste :) När det var dags för fika hoppade Elvira rätt som det var upp i soffan och satte sig nästan på en av sina dagiskompisars storasyster. En tjej i nedre tonåren, som var lika förvånad som jag. Men Elvira skulle sitta bredvid henne, nära, nära och vägrade gå därifrån. På hemvägen sa hon att hon visst kände henne och att hon var jättesnäll.
Vi såg till att fortsätta firandet hela kvällen, så efter dagis åkte vi till badhuset och efter det åt vi kvällsmat på McDonalds eller "Ånnals"som vi säger här ;) Det var första gången som Arvid var i badhuset och han älskade det!! Så mer bad åt familjen säger jag!!

Middagsgäst

Igår när vi stod och lagade middag fick vi oväntat besök. Inte den sorten som man kanske hade förväntat sig, utan en liten inkräktare. Till Elviras stora glädje! Han fick till och med stanna en liten stund så att vi fick beskåda den lille skapelsen... När han hade krupit ned i diskhon och ett kvarts varv fick dock modern nog. Han fick med sig ett blomkålsblad på sin resa ut genom ytterdörren, för det kan ju vara bra att ha något att äta om man blir hungrig ;)

Elviras pepparkakor

Självklart måste man baka pepparkakor när det närmar sig Lucia. Så pappa såg till att det blev pepparkaksbak när jag var å jobbade i lördags. Lyxigt att få nybakta pepparkakor till kvällsfikat :)

Mina pepparkakor

Barnen övade lite på att vara pepparkakor idag... Hade ju hoppats på att Elvira skulle vara pepparkaka i år igen i luciatåget på dagis. Men tydligen har hon förstått i år, att man ska vara lucia för nu säger hon att hon vill vara en sån med ljus i håret...

Fortfarande delad men ändå samlad

Det var jättekul att vara tillbaka på jobbet. Att stiga upp tidigt, utan barn och bara tänka på sig själv, kan ju vara en trevlig omväxling ;) Ska nog inte satsa på två såna mastodontpass (7-17) efter varandra igen, men jobba lite extra ska jag absolut göra om tillfälle ges... Jag som jobbat deltid innan föräldraledigheten var lyckligt förskonad från 7-17passen, men de som jobbar heltid lägger ofta sina turer så för att kunna få in en ledig dag i veckan. Måste säga att jag mycket hellre jobbar varje dag, men lite kortare pass.
Jaha, vi får väl se när det blir jobb igen då...

"Det blir nog du pappa"

Elviras svar på vem hon ska gifta sig med :)

Delad

En del av mig vill vara hemma och ta hand om mina barn. En annan del av mig vill jobba och utvecklas som sjuksköterska. Har varit hemma sedan den 17 mars och är egentligen inte jättesugen på att jobba. Samtidigt vill jag hålla mig uppdaterad och inte komma bort från jobbet för mycket, så när min chef ringde för några veckor sedan och undrade om jag kunde jobba extra tackade jag ja. Nu på fredag och lördag är det dags för mamman att bli sjuksköterska igen... Å jag kommer längta ihjäl mig efter mina barn!
Jag och Arvid åkte i alla fall till jobbet idag för att se till att jag kommer in i alla nyckelskåp och dataprogram. Hade "Ottilia" som lösenord innan jag gick på mammaledighet, trodde det var en liten tjej i magen;) Så alla lösenord var jag förstås tvungen att ändra... Det var faktiskt jättekul att vara tillbaka på jobbet, nå nu längtar jag lite efter att få gå till jobbet på fredag OCH komma hem till mina barn efteråt :D

Se upp i backen!!

Idag var backen mer uppkörd och tillplattad, så det gick undan med pulkan. Elvira jublade och skrattade hela vägen ner, varje gång. Vi har hittat en riktigt bra backe, bara 10 minuters promenadväg härifrån. Idag tog vi dessutom dubbelvagnen för att spara på tårar och tålamod. Så bättre förberedda än förra gången hade vi en mysig eftermiddag i backen. På toppen av backen är en liten lekplats med gungor och rutchkana, så ledsnar man på att gå upp för backen (hon skulle aldrig ledsna på att åka pulka om hon bara slapp att gå uppför) kan man alltid gunga eller så... Efter pulkaåkningen gick vi förstås hem och gjorde iordning ostmacka och varm choklad. Å sen blev det ett varmt bad :)

















En Elvira-ängel.

Facebook

Är Facebook en drog???

Jag är smart!

Varje kväll innan Elvira ska sova läser vi en bok. Ikväll valde Elvira "Små bilar & stora fordon". I den brukar vi säga vilken, bil, lastbil, eller traktor vi skulle vilja ha. När jag valde en av bilarna så hon "Du är smart. Mamma, jag tycker du är smart." :)

Veckan som gick

Det blev ju ingen Oskarshamnsresa, men när barnen var nästan friska åkte vi som planerat till mormor och morfar i onsdags. Eftersom Arvid har sovit dåligt om nätterna nu när han har varit sjuk så var jag ovanligt trött på dagarna och kanske inte så trevlig att umgås med. Men det är ju alltid så skönt att komma hem till mamma och pappa!! Det blev mycket måla, spela spel och leka med barbie för Elviras del. Tyvärr (för Elviras del) så tror jag att det var mormor som blev den flerfaldiga "fånga ballongerna"-mästaren. Grymt bra spel för en treåring, för det går inte för den vuxne att antifuska för att barnet ska få vinna. Det är nyttig träning det med. Elvira blev riktigt nöjd när hon blev trea också faktiskt.
Så i fredags eftermiddag åkte vi ner till det nya resecentrum och hämtade pappa Johan som kom från Borlänge och så åkte vi ut till farmor och farfar för att fira farfars 50-årsdag. Fredag kväll blev det middag med familjen (med sex syskon blir det ändå ganska många ;)), lördag öppet hus för alla och söndag en lugn dag. Rolig helg med mycket firande, men mysigast var nog när jubilarens alla barn, med respektive, åkte hem och tittade på "Mamma Mia" tillsammans, efter 50-årsfesten. Jag och Johan är ju äldst, men det är ändå så roligt att umgås med de andra även fast de är rätt så mycket yngre än oss (gänget utan oss sträcker sig från 12 till 25). Jag får tänka till ibland att jag faktiskt är 28 år, inte för att det är någon ålder, men malin är 21 och henne är jag ju jämnårig med ;) Dessutom är jag nästan jämnårig med Gustavs Julia och Emanuels Sara som fortfarande går på gymnasiet. Så det så!

Hej mitt vinterland!!

Snön låg i ett tjockt lager och lyste upp tillvaron i morse. Så när vi hade bylsat på oss alla vinterkläder och skjutsat Johan till tåget idag (han ska till Arlanda och vidare till Bryssel, så vi hoppas att han kommer iväg), tog vi oss iväg till pulkabacken. Arvid i vagnen och Elvira i släptåg i pulka. Så mysigt (och lite svettigt och lite jobbigt). Roligt hade vi i alla fall, men nu ska vi vara inne i värmen en tag :)

Hann bara ta ett kort innan batterierna tog slut i kameran och det blev inte direkt lyckat ;) men det syns i alla fall att det är vinter...

Julen kom tidigt i år

Världens sötaste tomtenissar :)

Sitter och latar mig lite och bloggar. Har precis varit till Apoteket och köpt nässpray till båda barnen. Arvid är febrig och gnällig, Elvira bara genomförkyld. De somnade i vagnen och sover nu. Elvira sover aldrig middag, för då somnar hon inte på kvällen. Men visst måste man få sova lite när rösten knappt håller att prata med och näsan bara rinner och ändå är så täppt att den inte går att andas igenom? Hoppas detta är snabbt övergående för de små liven!
Vi skulle ha åkte till Oskarshamn idag, till våra underbara vänner som flyttat långt bort, så snart vi bara hade vaknat. Elvira vaknade i morse och viskade till mig; Vad ska vi göra idag? Åka till Benjamin?! (Trots att vi inte pratat om det på hela helgen) Så blev det då inte. Vi insåg att vi varken ville smitta familjen eller vara där med sjuka, gnälliga barn... SÅÅÅÅÅ TRÅKIGT!! Sist vi skulle träffas ställde vi också in, då för att Johan var sjuk. Längtar efter dom!!
Istället blev det en promenad till Apoteket, där jag träffade en undersköterska som jag jobbade med på geriatriska kliniken i Linköping, mitt första år som sjuksköterska. Det är alltid roligt att träffa någon därifrån, och bli lite uppdaterad på vad som händer. Sen gör det ju att man saknar stället också. Det var fantastiskt roligt att jobba där! Längtar tillbaka ibland, men det är ju bara att inse att vill man bo här och ha barnen på dagis här, och dessutom har en man som reser en massa i jobbet, då kan man inte åka till Linköping varje dag. Trivs ju jättebra med mitt jobb som kommunsköterska, men skulle en geriatrisk klinik öppna här så skulle jag nog ha svårt att stå emot...
Måste nog väcka barnen nu, åtminstone storasyster...

Låt mig presentera

Mr Huvudfoting. Jodå, nu har det hänt ;) Oskar och Malin och Malins syster med man var här i helgen och vi har haft en jättemysig helg! Malin sa när hon åkte att hon säkert hade glömt nåt, och det hade hon. Örhängen och spännen. Jag tänkte att vi kunde ta med dom till helgen när vi ska fira farfar som fyller 50. Det tyckte absolut inte Elvira. De skulle skickas här och NU. Jag gick med på om Elvira lovade att skriva ett fint brev också, inga problem :) När hon satt där med brevpappret och pennorna föreslog jag att hon skulle måla en gubbe till Malin och det gjorde hon...

(Det som ser ut som magen, är inte det, utan munnen - en stor glad öppen mun ;))

Framåt, uppåt!!

Viljan finns. Min pojke vill bli stor. Det vill jag också att han ska bli, men inte än ;) Med Elvira var jag hela tiden ivrig efter hennes framsteg och ville att hon skulle bli stor, men nu... Arvid är ju precis bara nyfödd ju, min lille bebis. Läste i Elviras bebisbok igår. Hon började krypa när hon var 7 1/2 månad, det är ju Arvid om några dagar bara ju. Får väl se vad som händer... Nu har han i alla fall upptäckt bordsbenen på soffbordet. Upp vill han, men han kommer bara upp på knä. Än så länge.

Morfar 60 år

Förra helgen firade vi morfar som fyllde 60. En hellyckad helg med mycket umgänge med underbar familj.

Hurra för morfar!!









Morfar och yngsta barnbarnen Arvid och Maja








Elvira äter god glass, efter en fantastisk middag








Lilleman var snyggast!









Något uttråkade middagsgäster roade sig på egen hand








Kvällsgymnastik i vardagsrummet, fotografer var ej välkomna












Grabbarna håller ihop ;)









Vi passade också på att fira kusin Elia som fyllde fyra, och pappa förstås, på fars dag!

Egotripp

Har varit på utvecklingssamtal på förskolan idag. Det är ju en höjdpunkt varje termin. Pratade med en mammakompis som jag promenerar/fikar med varje tisdag om det idag och vi konstaterade att det är en riktig egotripp att gå på utvecklingssamtal. Sitta och prata om MITT barn i tre hela kvartar. Helt fantastiskt ;) Hehe. Skämt åsido...
Elviras kontaktfröken är så underbar. Vi är så glada över alla fröknar på dagis men speciellt för henne. Det finns många saker som håller oss kvar i den här staden, men framför allt förskolan. Vi gick igenom i alla fall vad som hänt och så sedan sist och det händer ju massor på ett halvår. Fröken frågade om Evira målar mycket hemma, om hon målar gubbar, huvudfotingar. Dom har man ju hört talas om, men nån sån har vi inte sett skymten av. Det hör tydligen till åldern så det kommer väl vart efter. Både hemma och på dagis målar hon oigenkännliga saker, men sen klipper hon ut det och då ser man vad det är. Fröken hade sparat en toalett som hon hade klippt ut. Klockrent! :) Hon sriver ju i alla fall bokstäver, så fröken konstaterade att det inte hade med att få ihop figurer att göra utan snarare ointresse för tekniken... Vi får väl se hur det går med gubbarna. Måste prova henne nån dag.

Så var det morgon igen...

Arvid har en viss ovana att äta på natten. Förut kunde det bli ganska mycket välling på en natt, men så fick vi lite tips av vår underbara BVC-sköterska som har gjort att det gått att dra ned på vällingen avsevärt. Senaste månaden har han fått en vällingskvätt nån gång mellan 00-02 och en mellan 04-06. Även fast han bara äter och sen somnar om igen så frestar det ju på föräldrarnas sömn som hackas upp... Längtan har i alla fall varit stor efter att få sova en hel natt. Vi har ju varit bortskämda med Elvira som sovit hela nätter sedan hon var två månader. Inatt har i alla fall Arvid sovit hela natten :) När han vaknade klockan fem för att, vad jag trodde, få lite välling och sen somna om igen, hade han istället bestämt att han sovit tillräckligt mycket den här natten, efter tio timmar i sängen. Det var bara att pallra sig upp. Nice :) Men hellre tidiga mornar än nattvaka...

Femman igen...

Var ute och sprang i fredags, min uppmäta femkilometare. Gick in för det betydligt mer den här gången och kom hem när klockan stod på 26:22. Så visst finns det förbättringspotential :) Blir inte så ofta nu bara när Johan är borta mycket och det är så fasligt mörkt och kallt ute... Men varje gång det blir, så blir det ju och det är ju bra i alla fall :D

Framåt!

Framåt vill han, men det går mest runt runt... Antingen rullar han runt liggande eller så sitter han och snurrar runt med hjälp av fötterna. Ibland lyckas han ställa sig på händerna och ena knät, men då fastnar det andra benet under honom. Det är så kul och händer så mycket nu, men jag tror verkligen att jag kommer se tillbaka på bebistiden och tänka, "så skönt när han var still!" Det verkar bli en klåfingrig liten kille det här ;)

Vår sångfågel

Efter maten idag satte vi på ungdomsmöte från Youth '08. Malin är ju förstås med och sjunger på mötena till Elviras stora förtjusning!
"-Malin, jag ser Malin, Malins huwe!" (man såg Malins huvud bakifrån en gång och hela Malin framifrån många gånger)
Sen kan hon stå länge och sjunga, med sin mick förstås.
"-Jag vill sjunga som dom."
Det bådar ju gott för framtiden, med en lovsångare i familjen. Ska bara jobba på texten lite. I en sång sjöng dom "Helig, helig..." om och om igen.
"-Elin??" Mmm det kan man verkligen undra varför de står och sjunger om Elin i kyrkan... :)

Milen avverkad!!

Nåväl, inte riktigt riktigt en hel mil, men 9640 m.
Hade ju tänkt att jag skulle ta mig upp till elljusspåret idag och springa en riktigt uppmätt mil och se hur jag skulle orka med det. Spåret ligger dock en bit utanför stan, vet inte exakt var, så det kräver lite mer planering. Dessutom har Johan fixat med bilen hela dagen idag och jag kände inte för att cykla upp och yra omkring innan mina arma ben kunde börja springa... Skönt att det finns så bra ursäkter. MEN jag struntade inte i att springa i alla fall. Det bästa sättet att springa är att öppna dörren, gå ut och bara springa, utan planering och göra upp rundan under löpturen. Brukar försöka tänka lite innan eftersom jag tycker att det känns lite tryggt att kunna säga till Johan åt vilket håll jag ska och i vilket område jag håller mig. Hur som helst hade jag bestämt mig för att springa runt strömmen, visste sen innan att den rundan tar runt 45 min. Väl ute blev jag sugen på att springa längre, hade dessutom sagt att jag skulle vara ute en timme... Fortsatte efter strömmenvarvet på den senare delen av min uppmätta femkilometare. Grovt räknat mellan löpstegen, borde det bli uppåt milen. Och det blev det. Ritade in rundan på funbeat.se och den blev nästan en mil, som avverkades på 57.55. Är riktigt nöjd! Men det kan ju helt klart bli bättre ;) Har förlängt sträckan lite nu, till exakt 1 mil och ritat in den i funbeat. Den får det bli nån annan dag...

Lek

Barnen leker så bra tillsammans. Visserligen är Elvira lite hårdhänt ibland, så att det blir lite tårar, men för det mesta har dom roligt med varandra. Arvid kan sitta länge och asgarva åt Elvira när hon åmar sig och eftersom hon får positiv respons fortsätter hon att åma sig och han fortsätter skratta och.... Det är njutbart för en mor. Pratade med en mamma på öppna förskolan här om veckan som har liknande åldersskillnad på sina barn, bara några månader yngre än våra. Hon vågade inte lämna barnen ensamma ens en kort sekund för storasyster var så elek mot sin lillasyster. Så var det ju verkligen här för fem månader sen. Ett evigt passande, de fick aldrig lämnas ensamma ens en liten liten liiiiten stund, även fast man bara var på andra sidan sovrumsdörren eller nåt. Men nu. Det är så underbart att det går över. Jag inbillar mig inte att Elvira kan ta hand om eller passa Arvid, men hon är inte medvetet elak längre. Det är underbart :)