2009-09-27

Senast på lekfronten




Arvid är bebis och Elvira är mamma. Så har dom faktiskt aldrig lekt tillsammans förut. Jättekul att se! Jag tror att båda njöt like mycket :)

Ps. Ursäkta den fåniga modern, även i detta klipp.
.

2009-09-26

Idag var det dags...

...för de första stapplande stegen mot MC-kort :)















Dom är ute just nu och jag hoppas det går bra :S

"Mer film!!" säger mormor och morfar :)



Mormor och morfar har efterlyst fler filmklipp, så här är svaret på begäran.
Arvid älskar sin Bobbycar (eller som man kanske kan misstänka så är det Elviras egentligen). Kan kan köra och köra och köra, hur länge som helst.
Igår började han härma om man tittar argt på honom - det är därför han ser lite butter ut emellanåt ;)

2009-09-21

En underbar dag

Vi hade en underbar dag igår, HELA familjen! Vi hämtade Johan från Arlanda i lördags kväll vid 22-tiden (efter en vecka i Korea). Imorse åkte han vidare till Borlänge för ett par dagar. Så igår bestämde vi oss för att njuuuta av dagen. Det blev kyrkan förstås på förmiddagen - underbart möte by the way :) Sen åkte vi ut till en av golfrestaurangerna i krokarna. Vackert, mysigt, god mat och bra service. Sen hade vi en skön hemmakväll.







2009-09-18

Min otroligt begåvade son :D

Arvid har ett universalsvar på alla frågor. Man kan fråga "Var är Elvira?" "Kan du säga mamma?" "Var är traktorn?". Svaret är ett:



Ursäkta den fåniga modern ;)
.
.
.

2009-09-16

Vilken rolig ålder!

Arvid alltså...vilken lirare :) Han är så rolig! Det är riktigt underhållande att ha en 1,5-åring. Han fattar mycket, säger lite. Kan inga direkta ord (säger mamma, pappa osv men det är knappt sammankopplat med dess mening) men han har desto fler knasiga idéer och upptåg på gång... Han älskar att spela innebandy och fotboll och att köra omkring med sin bil. Nu har han fått för sig att han ska ha sin gosfilt fastsatt under bilen så att den släpas med när han kör. Lossnar den så kommer han med gosen och pekar på bilen och så ska man sätta fast den igen. Han älskar att ta på sig en av mina träskor (som jag tog av min mamma i somras - tack mamma!) och gå omkring i den. Idag skulle han köra bil med den också. Inte så lätt och han blev jätteirriterad när den ramlade av :)


2009-09-14

Höst hos oss

Vilken dag det har varit idag! Fantastiskt! Man har ju faktiskt undrat om det verkligen kan vara september. Satt ute och tog en kopp te på maten när Arvid sov middag och Elvira var hos en kompis - njutning! Solen stekte verkligen. Trots sommarvädret, tog jag tag i mina planteringar och köpte lite höstblomster till zinkhinkarna. Visst blev det fint! Det är ju sååå mysigt att få sätta lite ljung :)























Till middag idag blev det riktig gourmetmiddag: Blodpudding och lingon. Jag har aldrig sett Arvid äta så. Han åt helt själv, kladdade knappt nåt och fick i sig TRE OCH EN HALV skiva blodpudding. Elvira åt två och jag två och en halv :D Hoppas han inte får ont i magen nu...



2009-09-07

Jag är en löpare

Sista sidan i Runners world innehåller alltid en intervju med en "vanlig" svensk som kallar sig löpare (eller som i alla fall RW tycker ska kalla sig löpare). Underhållande läsning och jag känner ofta igen mig. Martina haag har varit favoriten! Hon springer en mil varannan dag och började springa efter sista barnet för att komma i form. Hennes personbästa på milen är 52:25, så nog är hon intressant! :) Efter Tjejmilen har det varit trögt för mig. Riktigt trögt!! Mest mentalt, har verkligen inte kännt mig som en löpare, utan snarare som en halvlat segpropp. Har inte sprungit en enda steg sedan dess faktiskt. Men härom dagen kom beviset; jag är en löpare!
















En tå kan ju inte ha fel, inte en löpartå i ala fall! När jag hade srungit min tvåmilarunda för två månader sen, blev nageln blå och tån svullnade lite under nageln. Svullnaden la sig efter ett tag, men blånaden har varit kvar. I veckan kände jag att nageln inte följde med när jag vickade på tårna i strumpan. Nu sitter den bara fast i nagelbandet.

Min löpartå - min stolthet!!

Vad säger man?!!

















Vi stod och skrubbade med kaffesump och "Yes" ett bra tag för att få bort det äckliga slemmet. Hon kommer aldrig mer ta i en snigel.