Julen var här

Julen har varit alldeles, alldeles underbar! Goa släktingar, mycket god mat, mysigt i favoritstaden Lidköping... Ett litet undantag dock. När vi skulle åka från Johans familj till min hade min pappa fått vinterkräksjukan, så vi bestämde oss för att åka hem istället. Så vi har inte firat jul med min familj än... Men mamma skickade med julklappar i alla fall. Så nu ska här läsas...

I år fick vi en extra fin julklapp, men vi fick betala den själva ;) Två dagar innan julafton åkte vi och skrev på kontrakt för vårt nya hus...

++++++++

Det finns något väldigt positivt med den här frakturen...

Johan har fått ställa in allt sitt resande och bara jobba på hemmaplan, för att kunna ta barnen till dagis och hjälpa mig här hemma. Det är ju något alldeles fantastiskt! Att dela vardagen. Det mest fantastiska har varit kvällarna. Dels har vi ju kunnat dela på läggningen på ett annat sätt än vi brukar, men det absolut bästa; en kopp te i kökssoffan när barnen har somnat. Att umgås på tu man hand. Kärlek!

TACK ÄLSKLING!!

En liten uppmuntran

Elvira kom hem med en luciateckning härom dagen, med texten: "Till! mama från! Elvira - för at du hr krykor".
Så sött! Nu står jag ut med gips och kryckor ett tag till...

Plus & Minus

Idag var det dags för återbesök på ortopedmottagningen och avgipsning! Avgipsning blev det. Sen kom doktorn och undersökte, böjde och klämde, och bestämde att jag skulle ha gips i tre veckor till. Så pågipsning igen...
Lite surt, för jag hade verkligen sett fram emot att få börja rörlighetsträna och bli bättre nu. Under återstående tre veckor med gips får jag stegmarkera och INTE belasta fullt. Men positivt var i alla fall att jag fick en ordentlig pratstund med doktorn. Troligtvis har det inte blivit några mjukdelsskador i knät, för då skulle jag ha mer ont än vad jag har. Om rehabiliteringen går som den ska är jag igång och springer i vår igen... Nu har jag ju visserligen missat att anmäla mig till Göteborgsvarvet, men om jag hade haft det som mål trodde han att jag skulle kunna ha kommit igång såpass så att jag hade kunnat springa det, om än inte på någon rekordtid... Låter ju ganska hoppfullt ändå :)
Jag fick prova att böja i knäleden när gipset var avtaget. Det var läskigt. Det kändes som att knät var osmörjt och musklerna var svaga och långsamma. Det gjorde faktiskt inte ont förrän efter 4-5 böjar. Det känns ju också lite positivt :D

Nyklippta

Jag har aldrig sett Elvira så nöjd som hos frisören härom dagen. När frisören kammade fram den långa luggen, tog tag i den och började klippa. Oj, oj, oj! Med full förväntan satt hon och log i spegeln. Hon blev så nöjd över resultatet! Och visst blev hon fin, även fast jag alltid velat att hon ska ha lång snelugg (och fortfarande vill).
Arvid grät när det var hans tur. Han gick till slut med på att sitta i mitt knä. Men det blev en kort pojkfrissa på rekordtid, med lite hack här och där... Ingen cool Oskar Linnros- eller Danny-frissa. Men fin blev han!

Saxdax

Imorgon ska barnen till frisören.
Elvira vill toppa sig och klippa lugg. Arvid vill klippa sig som Danny Saucedo! Eller rättare sagt... Han vill egentligen inte alls klippa sig och han säger att det är Emanuel på bilden ;)

Julpyntet som kom av sig

Jag och Elvira hade planerat att städa och pynta inför första advent. Vi skulle plocka ner alla grejer från vinden på måndagen, för då var vi lediga och så skulle vi kolla igenom vad vi hade och vad vi behövde komplettera med. På söndagen innan bröt jag mig och när måndagen kom fick Johan hämta hem Elvira från dagis, eftersom hon hade kräkts ner både fröken och kompisar :/ Man kan säga att städet och pyntandet kom av sig ganska fatalt.

På onsdagen åkte vi istället hem till mina och Johans föräldrar och njöt av adventspyntade hem i en vecka. Johan behövde få jobba och jag behövde hjälp med barnen. Vi var även, med hela Johans familj på julbord på Götala Herrgård - otroligt mysigt!

När vi kom hem, skulle man ju kunna tänka sig att pynta inför andra advent. Men motivationen tröt. Johan plockade ner adventslådorna och i varje fönster står det stjärnor eller adventsljusstakar, julkrubban kom också fram och ett och annat levande ljus, men sen tog det stopp. Jag skulle vilja skaffa nya jullöpare, julgardiner och massa härliga blockljus. Här kommer en liten hemlighet: Till på fredag 07:15 har jag beställt julstäd av Städarna. Tills dess ska jag ha fixat lite nya inköp och sen blir det en underbart pyntad och härlig tredje advent.

Idag ska jag förbereda lite och sätta mig på golvet i Elviras rum och plocka iordning. Tycker ni att det verkar behövas?

Det går framåt

Sakta men säkert går det framår här hemma. Igår ringde jag till ortopedmottagningen eftersom gipset hade blivit lite stort och glidit ner och skavde på ankeln och på knät. Jag blev med en gång inbokad för att få nytt gips. De var hur trevliga som helst, och så här i efterhand så borde jag ju tagit tag i det och ringt för flera dagar sen. Men man vet ju aldrig hur man blir bemött förrän efteråt...

Mörklila och snyggt :D

Jag fick ett nytt plastgips som är lätt och mycket smidigare än det gamla. Jag passade förstås på att fråga lite om framtiden och först sa de att de trodde att jag skulle ha gipset i 6-8 veckor :/ Men sen gick de och läste min journal. Den 13:e ska jag på avgipsning och ska då få träffa läkare och sjukgymnast. Efter det ska jag ha en knäortros (på obestämd tid) och få rörelseträning med sjukgymnast. Jag får redan nu belasta till smärtgränsen, och det går riktigt bra, men jag måste gå väldigt försiktigt. Jag har lite tur och känner Sveriges troligtvis bästa sjukgymnast, så det här kommer nog gå bra ;)

Zlatans efterträdare

Arvid har fått för sig att man blir en extra bra fotbollsspelare om man har på sig farbror Gustavs innefotbollsskor. "Jag - Latan, Du - Latan. Bom nu Latan, blebla gogån (Jag är Zlatan och du är Zlatan. Kom nu Zlatan, spela fotboll!)" säger han till Gustav. Ja, så bra blir man faktiskt :)

En liten cykeltur...

Förra helgen jobbade jag. Det är riktigt trevligt att jobba helg. Det är mysigt på något sätt att stiga upp och åka iväg när alla andra sover. Jag cyklar alltid på helgerna, eftersom barnen inte ska med till dagis då. När söndagspasset var slut och helgen var avklarad tog jag så cykeln hem. Efter bara ett par hundra meter skulle jag korsa en väg där det även är spårvagnskorsning och en massa spår att korsa. Jag tänkte väldigt noga hur jag skulle korsa spåren men kom ändå för nära de som gick längs med min färdväg. Jag bromsade in, men åkte ändå rakt ned i spåret och måste ha knipit åt med handbromsen. Det tog tvärstopp. Jag trodde jag skulle hinna hoppa av cykeln och tyckte att jag hade kontroll, men då kom bakdelen på cykeln i full fart och slog runt och skjutsade på mig framåt, uppåt. Jag snubblade över styret och landade rakt på mitt ena knä, mitt på spåret. Och vad gör man? Jo, man flyger upp och tittar sig omkring. "Det var väl ingen som såg. Na na na, jag har inte ramlat." Drottninggatan var rätt så öde, ingen spårvagn i närheten och bara tre personer runt omkring. Jag samlade ihop mina grejer, tog cykeln och började gå, satte mig upp på cykeln och började köra hemåt. Först gjorde det inte ont alls. Sen gjorde det ont i varje bentag. Men skam den som ger sig. Jag cyklade hela vägen hem.

Väl hemma hade jag inget ont så länge jag var still, men böjde jag i knäleden gjorde det gryyyymt ont. Johan retades, och hans spydighet gjorde att jag ringde sjukvårdsrådgivningen. Vilket så här i efterhand var tur.

Jag tog en taxi till akuten och när jag låg där gick smärtan helt över, men när jag försökte böja eller lyfta benet, var det helt omöjligt. Det gjorde gräsligt ont och gick bara inte. Läkaren kom och undersökte. Det tog tre sekunder och sen hade han skickat upp mig till röntgen. Det var inga långa köer, utan allt gick väldigt smidigt. Tillbaka på akuten kom läkaren snart igen med diagnosen; Odislocerad patellafraktur. Han sa att jag skulle få en gipskappa och att han skulle sjukskriva mig i fyra veckor.

Jag hade läst lite på nätet innan och läst att man brukar få en ortos, så jag tänkte att en gipskappa säkert var någon nättare... Jag blev inkörd på behandlingsrummet och insåg att det var ett cirkulärgips över hela benet som var planen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. "Det är livet" sa den vänliga läkaren som lindade gips med väldig energi. Hur kan man ha sån passion för gips?

Johan kom och hämtade mig och han fick baxa in mig i baksätet med hjälp av sjuksköterskan som helt klart var rätt person på rätt plats.


Nu har jag hoppat på kryckor i en vecka. Har fått belasta partiellt (ca 20 kg) och får nu öka successivt. Om två veckor ska jag på återbesök. Jag kunde aldrig någonsin tro att det var en fraktur, så när det var det kom jag helt av mig. Jag har inte frågat någonting. Jag vet inte alls hur prognosen ser ut. Är det helt bra efter gipsbehandlingen? Är det bara börja springa då eller? ;)

En liten runda...

Ikväll blev det så en liten runda, och ack va skönt det är. Klockan hann bli 21 innan jag kom ut och det var riktigt lugnt och fridfullt ute. 20 minuter blev en mjukstart efter två månaders uppehåll.

Titta vilket fint hus jag sprang på, på vägen.

Sugen

Börjar bli riktigt sugen på att springa... :D

En höstdag i oktober

Igår hade vi en riktig familjedag. Vad kan då vara bättre än att gå på utflykt? Johan och jag gick på utflykt, barnen cyklade. Det blev en runda runt strömmen, som innefattar vacker och spännande natur, massor med änder som går att mata och lekplats. Turen tog lite drygt två timmar, men jag tror alla fyra njöt lika mycket, för inte ett enda gnäll hördes :)

Arvid var för övrigt EN millimeter från att köra rakt ner i Strömmen...

Och dessa svinkoppor... Efter den långdragna luftväginfektionen hann Elvira vara på dagis två dagar. Sen dess har dessa skönheter prytt hennes haka. Nu är de under antibiotikabehandling och är så mycket finare än för bara några dagar sen. Så nu lever hoppet igen :)

Sjukstugestoryn slut!!

Äntligen!
I tre veckor har Elvira varit sjuk, med feber hosta och kräkningar. Bilen har varit trasig och inlämnad på verkstad och Johan har varit bortrest. Intensiva veckor kan man säga :) (Tur att jag haft hjälp av barnens farbror som bestämt sig för att flytta till stan, och nu bor i Arvids rum.) Nu har Elvira varit feberfri sedan i torsdags. Pigg och glad och som vanligt igen, bara några kilo lättare. I torsdags hade vi också pappakalas efterson han äntligen kom hem då. Trerätters middag och massa mys!!

Sjukstuga - never ending story

Pratade med vårdcentralen igår och allt vi kan göra just nu är att avvakta... börjar bli riktigt segt nu! Framför allt är det synd om Elvira. På förmiddagen idag hade hon 39,5, men har piggnat till lite nu. Ska se om hon orkar gå med upp till kiosken och köpa lite lördagsgodis.

Sjukstuga

Ja, nu har vift sjukstuga här i alldeles för många dagar. Elvira har haft lunginflammation och hostat tills hon har kräkts. Det har sakta, sakta blivit bättre och imorgon tar hon sista antibiotikadosen. Vi har just tagit ett steg i rätt riktning och varit ute och cyklat en runda. Cykeltävling blev det. Arvid är galen. Han cyklar på och hoppas att det ska gå bra att stanna :)




När vi kom in från cyklandet blev Elvira sittande i soffan, gnällig och ledsen. Sen har febern stigit under kvällen. Det är nog dags för ett nytt besök på vårdcentralen imorrn. Trodde ändå att sjukstugelivet skulle vara slut nu efter nästan två veckor. Vi får hoppas!

Vilken dag!

Mitt i allt höstrusk fick vi idag en alldeles underbar dag. Jacka behövdes inte, och det gick inte ens ha kvar koftan utan att bli överhettad. Trots att det var ledig dag idag har vi varit två vändor på dagis. Det var nämligen fotografering idag. 9:30 var det gruppfoto och 13:15 var det individuella kort. Självklart något man inte vill missa.

Efter det senare passet åkte vi för att handla på Ingelsta Shopping. Rätt var det var kom en ung kille springandes i full fart genom hela varuhuset...följd av tre personal från InterSport.
Elvira:"Mamma, vad var det?"
Jag: "Jag tror att det var en tjuv."
Elvira: "Nej! Han hade ju inte tjuvkläder på sig."
Så självklart!

Väl hemma fick jag för mig att jag skulle sänka sadeln på Elviras Cykel (enklare än att plocka av stödhjulen på Arvids) och låta Arvid provcykla lite. Inspirerad av denne lille grabb, som bara är en månad äldre. Och han kunde cykla! Helt galet, men vi cyklade många, många varv runt kvarterat. Eller han cyklade, jag sprang. Han fixar inte att starta och stanna själv, men han har balansen, och parerar när han tappar den tillfälligt. Det går fortfarande lite vingligt, förstås, så man kan inte vara många centimeter ifrån honom. Därav den helkassa filmningen (Och ja, jag har sprungit några varv... :P)

Färdigfestat

Jaha, då var det färdigfestat för den här gången. I juni när jag fyllde trettio fick jag massor av roliga presenter. En present som jag haft lite extra förkärlek till var en startplats i Stockholm Halvmarathon. Och den var alltså igår.
Johan har varit sjuk i över en vecka och orkade inte ens följa med till Stockholm - stackaren! Så jag och barnen åkte med Marie och Benny upp och Marie var världens bästa barnvakt några timmar i huvudstaden.
16:15 gick starten för min startgrupp. Jag hade tänkt mig att det borde vara rimligt att vara i mål 18:30. Efter Göteborgsvarvet vet jag ju dock att rimliga beräkningar inte hör hemma på halvmarathon, och det fick jag också bekräftat denna gång.
Första 10 km kändes jättebra. Men efter 12 km ska man förbi start- och målområdet och springa iväg igen för en extra tur på 9 km. Det var tungt. (Som tur var stod "löpning och livet-Andrea" vid kanten och hejade på sina vänner och jag blev taggad bara av att se henne :D) Andra halvan hann jag tänka både det ena och det andra, bland annat att jag aldrig någonsin ska träna löpning igen och att jag absolut aldrig mer ska springa halvmarathon igen. Men skam den som ger sig. Vid 18-19 km stod Sebbes fruga med hela härliga familjen och hejade. Har inte upplevt det tidigare, men hejande ger energi. Punkt slut. Efter det var det mycket nedför och därmed orkade jag hålla farten ända in i mål. I mål kom jag efter 2 timmar 19 minuter och 51 sekunder. Helt klart nöjd. Och jag lovar; I'll be back!
Tack Marie och Benny för en underbar födelsedagspresent!!

Skateboard

Vi har en liten kartig kille här hemma. Härligt, är vad det är. Idag kom han in och sa att han hade en skateboard :D Och det ser väl vem som helst att det är en skateboard...



I onsdags tog jag med barnen till frisören. Elvira älskar att gå dit och bli fin i håret. Arvid har inte vågat tidigare, men nu gick det. Med russin som muta och världens bästa frisör blev han hur fin som helst!

Hund??

Vi tog en promenad idag och mötte en sån här...















Helt otroligt! Vi var bara tvugna att stanna till och prata med ägaren lite. Enligt honom var det den mest lättskötta hunden, eftersom den inte behövde badas och aldrig fällde.
Det stank lortig hund utmed gatan där den hade gått, så jag undrar om farbrorn hade rätt...

Myskväll

Igår åkte Johan till kyrkan på möte direkt efter jobbet. Jag hade en riktigt mysig kväll, med läggning av trötta, gosiga barn, som somnade ganska snabbt. Sen var här lugnt och tyst, så ringde Johan. Han skulle äta pizza med Cicci och Joel och undrade om de skulle ta med pizzan hem hit istället. -Självklart! Så hade vi en mysig kväll, utan barn, med goda vänner - fantastiskt! Det händer typ aldrig :D

100 minuter i prattempo

Planen för kvällen var:
1. Smultronstället med familjen och KusinVitamin
2. Långpass på minst 100 min
Men eftersom vi inte har fått vår bil från verkstaden än (snart två veckor), så fick vi skjuta på Söderköpingsbesöket till på torsdag. Efter det stänger de för säsongen, så har vi inte bilen då, får vi ta bussen. Så därför blev kvällens enda aktivitet löpning och alltså kunde jag gå ut mycket tidigare än vad jag hade kunnat annars. Skönt!
Resultatet blev 17 km, 105 minuter i den svala sensommarkvällen. Perfekta förhållanden. Men att det är jobbigt att springa långt, det kommer man nog aldrig ifrån... Nu är det gjort i alla fall och resten av veckan är mycket lättare träningsmässigt. (Förutom på Söndag då jag har gått med på att springa med Johan och Benny igen. Gah!!)

Slagsmål

Ikväll blev det slagsmål om vem som skulle få ut och springa långpass. Efter en händelserik dag insåg vi att tiden inte skulle räcka till för oss båda och eftersom jag hade knystat om att jag kunde tänka mig att springa långpass imorgon, förlorade jag fighten... Så imorgon står det 1 timme och minst 40 minutrar på schemat. Nu ska jag sova mig i form istället :) God natt!

I wonderful day

Igår hade vi en helt underbar dag i goda vänners lag. Barnen leker non stop och vi vuxna med för den delen, på vårt vis. Dagens mat gick i texmex-tema och vi bjöds på enchiladas med massa goda tillbehör, mexikansk friterad efterrätt med socker, kanel och honung. Dagen avslutades med en Root Beer floating. Coca cola med Jenkasmak och vaniljglass uppepå. Smaskigt är det minsta man kan säga :D

60 min i prattempo

Det såg nästan ut som att det inte skulle bli någon träning igår. Johan kom hem efter tre dagar borta, vid halv sex. Då åt vi middag, och sen åt vi våra nybakade muffins och njöt på altanen. Men till slut blev det ett kvällspass i alla fall. Mellan klockan 21 och 22 var jag ute i den svala sommarkvällen och njöt. Strax innan 30 minuter kändes det rätt trögt och jag undrade hur jag skulle hålla ut i 60 minuter, men sen lossnade det. Vid 45 minuter kändes benen pigga och jag hade flyt i löpningen. 62, 5 minuter blev det och jag kan nog konstatera att min kropp fungerar bäst på kvällen. Och det kan också konstateras att det är dags att införskaffa en ny reflexväst :)

Kanske att jag blivit smittad med lite superkrafter av vår alldeles egen Superman...

Mmmm...

Vi bakade muffins idag, när vi kom hem från jobb och dagis. Så mysigt och så mumsigt. Elvira brukar få välja något att göra när Johan kommer hem efter jobb borta, så idag blev det de här go'bitarna. Pappan var nöjd :D

15 min uppvärmning + 3 x 8 min tävlingsfart, 2 min vila +15 minuter nedjogg

Dagens springpass var det. Jag har ledig dag idag och Johan kom hem på lunchen för att jag skulle få springa - min hjälte. Och vilket pass det blev. Jag har som bekant väldigt svårt att pressa mig och jag kände mig minst sagt omotiverad när jag joggade hemifrån. Men väl i den skuggiga svala skogen kände jag att jag kunde pressa mig runt tre varv på en runda som tog åtta minuter. Kände mig positiv och när jag var klar var jag riktigt nöjd med mig själv. Ovanligt men skönt! :D

Nästa inplanerade pass är på fredag och är 60 minuters jogg.

Semester-flashback

Jag har semester igen, inbillar jag mig. I två dagar åtminstone. Så underbart att sommaren kom tillbaka. Sommaren och semestern har verkligen varit underbar och nu kan man suga på karamellen lite till.
Nu efter första arbetsveckan, när helgen kom, så får jag den där härliga känslan tillbaka. På måndag ska jag jobba igen, men det gör ingenting, för den här sommaren och ledigheten kommer jag leva länge på. Kanske ända till september ;)
Va flummigt det blev, men jag njuter i alla fall!
















Elvira i ett ihåligt träd i Trollskogen, Öland. En härlig semestervecka i husvagnen avverkades där. Inte i träden, men på Öland.
.

Veckans träning

Är äntligen igång med träningen igen. Och det kanske är på tiden eftersom 21 km ska avverkas på Stockholms gator den 11 september.

Friskförklarade mig själv från förkylning (efter två veckor) i söndags efter en testrunda på 20 minuter.
I tisdags blev det ett improviserat pass på 45 minuter. Grymt skönt tycker jag, att ibland bara springa ut och inte ha en aning om vart man ska. Det blev på asfalt i ett villaområde en bit bort.

Torsdagens runda blev i skogen. En runda som jag sprang tidigt i våras, då marken fortfarande var snö- och istäckt. Underbar upplevelse att springa där nu. Underlag, dofter... skogen på sommaren är ju ljuvlig. Trots detta är det sällan jag tar mig dit, ens på mina löparrundor. Får bli bättring på den fronten.

Idag tog vi med nästan hela släkten (liten överdrift) till en badplats i närheten med motionsspår intill. Jag, Johan och Pierre sprang i värmen. Vilket blev helt olidligt. Först hände jag på grabbarna, men insåg ganska snart att jag skulle få släppa dem. Efter ytterligare några hundra meter bestämde jag mig för att springa 5 km istället för 10... Rätt val denna dag, måste jag säga. När jag kommit runt den kuperade terrängrundan kände jag ändå att jag hade krafter kvar, så jag sprang tillbaka till sista backen och sprang tio intervaller. Visserligen en kort backe, men ganska kraftig stigning. Efteråt badade och grillade vi tills solen hade gått ner...

Sommar

Sommaren springer iväg, och sommarlovet med den. Två veckor kvar - dags att njuuuta!!

Husvisning

Jag var på husvisning idag. Ibland blir vi sugna på att flytta..eller ibland, det låter ju flyktigt. Vi har snart bott här i tre år och har inte varit särskilt sugna på att dra oss någon annan stans, förrän nu. Vårt hus är egentligen perfekt, men framför allt nu på sommaren har jag längtat efter en riktig trädgård. Det är bra att sådana tankar kommer för då kan man bearbeta varför man egentligen bor där man bor och se vad man egentligen har. Jag surfar ia alla fall in på hemnet.se med jämna mellanrum för att hålla koll på läget. Och när ett nästan likadant hus som vi bor i nu, fast med underbar uppvuxen trädgårdstomt med fruktträd och buskar och garage till gubben dök upp, kunde jag bara inte motstå utan gick på visningen. Intrycket var dock inte särskilt bra. det luktade källare direkt när man kom in i huset, eftersom det var öppet mellan trappan och entréplan. Renoveringen kändes halvtråkig med lösa lister och sneda köksluckor. Utgångspriset låg på 2 375 000 och sista budet jag fick sms om var på 2 900 000. Galet!


Huset byggdes 1955 och byggdes om och ut 2003. Trädgårdstomt på drygt 1000 kvm. Foto: hemnet.se







Mysfaktor med gammal öppen spis mitt i funkishuset. Och loft, vem skulle inte vilja ha ett loft? Foto: hemnet.se





Relaxavdelning i källaren som var supersnygg. Resten av källaren såg ut som "hej kom och hjälp mig". Foto: hemnet.se








Vår lilla, men naggande goda trädgård. Man får plats med allt vad man kan behöva :)



















Behållningen av dagens äventyr är: "Oj, vad jag är tacksam för vårt hus! Det är världens finaste!!"
.

Hur kunde jag

...springa utan musik tidigare? Jag fick en sån här


liten go'bit av Johan i 30-årspresent, så idag var det äntligen premiär för joggingtur med musik i öronen. Så grymt skönt! Jag hörde inte mitt eget flås, trots att jag aldrig har särskilt hög volym i lurarna (min mamma är hörselpedagog (puss mamma!)). Så det var lite som att springa i en annan värld med tankarna på något helt annat. Avkopplande helt enkelt. Det är ju rysligt varmt att springa nuförtiden, så det blev en liten lagom runda på 5 km. Jag antar att jag snart måste börja öka på kilometerantalet eftersom jag fick en startplats i Stockholm Halvmarathon i 30-årspresent.


Nyjoggad, varm och glad :)