Bara en liten bild

På en stor kille...

Som en Farmor...

Elvira fick prinsessmycken i födelsedagspresent. Halsband, armband, ringar och örhängen. Örhängena vill hon gärna att jag ska ha på mig, helst hela tiden. Idag kläckte hon ur sig:
"Du ser ut som en Farmor, nästan."
Se och döm själva :)

Sliten

Känner mig sliten i kroppen efter löpturen i söndags. Låter kanske fånigt, det var ju inte en hejdundrandes tur direkt. Men fötterna och vaderna gör sig påminda... Igår blev det helvila och idag blev det en timmes promenad (man tar sig vart som helst med en syskonvagn!!) - det var riktigt skönt och kändes avslappnande. Har varit ute och surfat lite på diverse löpbloggar ikväll och blev sugen på en tur imorgon. Får se när Johan kommer hem..det blir ju mörkt så tidigt nu. Och tidigare lär det ju bli. Men jag kom på igår att jag älskar ju hösten med :)

Frihet i en liten vagn!

Från början när Arvid föddes köpte vi en liggvagn och kompletterade med ståbräda. Det trodde jag skulle vara en jättebra lösning, för hon är ju stor ju Elvira. Men nä. Det var ingen höjdare. Det funkar säkert jättebra om man har bil ibland och inte känner för att gå överallt hela tiden. Men jag trivdes verkligen inte med det. Har ju ytterst sällan tillgång till bil på dagarna så vi vandrar omkring vart vi än ska så jag har kännt senaste fyra månaderna att vi måste ha en bättre lösning. Och nu är den här: Friheten!!
Det är sant. Det känns faktiskt så. Vi kan gå vart som helst, närsom helst, vare sig barnen är pigga eller slutkörda. Dubbelt så stor varukorg också mot en enkelvagn :) Visst är hon stor Elvira, men det här är ändå en bra lösning och hon kan gå och åka omvartannat.
Dessutom var det ett riktigt kap. Schassi från '07, använt ett år. Klädsel och däck från i år, oanvända. Betalade inte ens halva priset av en ny vagn. Kalas! Mina föräldrar åkte till Skövde och hämtade upp den och levererade den hit. TACK!!!

TRE ÅR!

Kan knappt förstå att det är sant, men tre år har gått sedan Elvira Anna Maria Juvlie flyttade in i vår familj. Hon förgyller verkligen vårt liv med sina kloka uttalanden och kartiga uppsyn. Hon är helt enkelt ljuvlig! Det är roligt att börja se sig själv och andra i henne, biologiskt och socialt arv. Häftigt! Titt som tätt blir man numera påmind om att man måste tänka på vad man säger. Igår när vi hade vuxenkalas (vuxen blir man förövrigt när man fyller tre år) och hon lekte med sin favorit-Marie hörde jag hur hon sa till sin docka: "Anders, Anders! ANDERS! Jag pratar med dig!" Oj, undra om hennes mamma brukar säga så? ;)








































Tre år har hon i alla fall blivit och hennes treårsdag var väldigt lyckad. Vi sjöng för henne på sängen innan Johan åkte till jobbet. Det var hon dock inte så imponerad av, morgontrött som hon är... Den ende som lyckas väcka henne på mornarna är Arvid. Men till slut så fick vi liv i henne och hon öppnade sina paket: En CD-spelare, Bamsepussel och Prinsesspåslakan. CD-spelaren gick sedan i olika omgångar hela dagen, dels prinsessaga och hennes egen musik (Per och Charlotte Höglund) Dagen gick åt till att baka tårta och blåsa ballonger inför kalaset på kvällen. Och kalaset, drömmen för henne just nu tror jag. Bara vuxna och hon fick själv stå i centrum. Vi bestämde oss för att skippa barnkalas i år när hennes bästa kompisar har flyttat och hon känns lite för liten för att bjuda hem dagiskompisarna än. Idag har hon ju i alla fall kalas på dagis och bjuder på glass.

Tjohooo!!

Jag är så nöjd över mig själv och vad jag åstadkommit den här sommaren med löpningen! Gjorde det absolut bästa och härligaste passet på flera år idag. Var ute i 45 minuter och längtade inte ens lite efter att få stanna upp och gå en stund. Har visserligen bara lyckats få till ett pass den här veckan, men desto mer promenader har det blivit. Tre timmeslånga promenader för att vara mer exakt. Och så idag. Wow! Jag är så glad. I början på sommaren var jag glad om jag orkade springa fem minuter i ett streck... vilken skillnad på kroppen, och känslan! Kan ju inte påstå att jag har nån racerspeed direkt, men jag orkar ju! När jag kom hem orkade jag tom ett extra varv runt kvarteret för en liten spurt :) Det här ger ju helt klart mersmak. Hurra!!!

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen förberada färdigt för den stora dagen imorgon. Elvira fyller TRE år!

Min lista

Hänger på och gör Sebbes frugas roliga lista. Svaret får endast bestå av ett ord.

1. Din mobiltelefon: klumpig
2. Din äkta hälft: Värdefull
3. Ditt hår: Oklippt
4. Din mamma: Bäst
5. Din pappa: Bäst
6. Det bästa du vet: Våååår
7. Din dröm inatt: Intensiv
8. Din dröm/ditt mål: Himlen
9. Rummet du är i: Köket
10. Din hobby: Jogga
11. Din skräck: Död
12. Vill du vara om 6 år: Geriatriksjuksköterska
13. Var du igårkväll: Pratsugen
14. Vad du inte är: Långsint
15. En sak du önskar dig: Pelargoner
16. Var du växte upp: Lidköping
17. Det sista du gjorde: Telefonerade
18. Dina kläder: Små
19. Din TV: På
20. Ditt husdjur: Ovälkomna
21. Ditt humör: Bra
22. Saknar du någon: Linda
23. Din bil: Johans
24. Något du inte har på dig: Jacka
25. Favotitaffär: Tradera (?)
26. Din sommar: Njutbar
27. Älskar någon: Ja!
28. Favoritfärg: Turkos
29. När skrattade du senast: Förut
30. När grät du senast: Förrgårsförrgårsförrgårsgår

Häng på du med!

Ja, alltså...

..för den som känner Arvid kunde förra blogginlägget lätt misstolkas. Arvid är nämligen en riktig kräkunge, precis som hans storasyster var. Men det är ingen spya insmetad i ansiktet. Det är banangröt. Arvid har så smått börjat äta - smakportionerna är här! Bäst av allt, han älskar det :) Har börjat med kvällsgröt, efter den somnar han och sover SJU timmar på raken. Hoppas det håller i sig! Idag fick han smaka potatis blandad med modersmjölksersättning. Och han tvekade inte en sekund. Mums det också. Kommer ihåg att Elvira också var matfrisk i början. Älskade allt, tom fetaost och oliver (kanske inte när hon var fem månader, men runt året) Sen var det som att hon fattade vad barn skulle tycka om och inte...
Det är i alla fall roligt att smakportionerna är här nu igen. Ska bli roligt att testa nya smaker kommande veckorna :)

SMASKENS!!

Livet som upphängd

Arvid vill vara med! Ha trivs med livet, så länge han får vara med, på något sätt. Sitta upp i vagnen, så att han ser ordentligt, sitta med vid matbordet, sitta med i babysittern när man grejar i köket eller i tvättstugan, ligga med Elvira i babygymmet och leka, och nu senast sitta upphängd i en dörrkarm - han älskar det. Även om det inte är så mycket hopp än i hoppgungan så gillar han utsikten. Sitter han i Elviras dörröppning är han ju nästan med oss när vi leker där. Livet som upphängd är rätt gött :)

Fiskelycka

Måste bara visa bilder från när Elvira och Johan var ute och fiskade i Motala ström härom dagen.

Den stora fisken fick Elvira på sitt metspö och abborren fick Johan på sitt kastspö. Kanske inte så mycket fångst att skryta över, men det är den första fisk nån i familjen har fått, trots att det är tredje sommaren vi har vår lilla båt i strömmen.

En vecka senare

Kan inte tro att det är sant... Min dotter använder inte napp längre. Helt fantastiskt. Den som har träffat henne har nog inte missat uttrycket "Naaappeeen, momma, naaappeen!" med en härligt nasalt gnällig ton. Hon har varit otroligt förälskad i sina nappar. Det är väl alla barn som har napp, men i alla fall. Jag todde det skulle bli kamp. Gråt och skrik varje kväll. Hade ställt in oss på att stå fast vid beslutet och inte ge oss, alla jobbiga nätter som låg framför. Men såhär en vecka efter Bamse fått elva nya nappar att tugga på (eller vad gör han med dom?) behöver man inte ens använd fingrarna på ena handen för att räkna gångerna hon gnällt efter nappen. I tisdags hittade hon en av sina nappar (den tolfte) i bilen. Den skulle vi skicka till Bamse. Men på kvällen kom hon på att den fanns kvar i huset och hon ville ha den! Gråt och skrik, men efter att ha blivit mutad med en chokladbit, gick hon med på att lägga ner den i ett kuvert med BAMSE skrivet med stora färgglada bokstäver. I onsdags när jag borstade hennes hår (det absolut värsta hon vet) skrek hon högljutt efter NAPPEN! Men det är nog allt... Två gånger har hon tjuvsugit på Arvids napp. Men när man säger att det är en bebisnapp, och inte gör nån stor grej av det, spottar hon bara ut den.
Helt otroligt - jag är sååå tacksam!

11 nappar fattigare...

Igår var det dags. I säkert ett halvår har vi sagt till och med Elvira att till sommaren, innan hon blir tre år, ska hon ge bort sina nappar. Hon har varit helt med på det, men vem som ska få dem har varierat: bebiskompisen Amadeus, kattungarna på Skansen, kusin Maja, Bamse på Kolmården... I veckan började vi förbereda henne på, att nu är det dags för napparna och vi bestämde att det var Bamse på Kolmården som skulle få dom. Vi bokade in ett Kolmårdenbesök den 1 augusti. Vi samlade ihop alla hennes nappar vi hittade i huset, det blev elva(!) och tog med dom. Hon älskar Bamses värld och så fort vi letat upp Bamses nappkista var det självklart för henne att lägga ner sina nappar där. Bamses barn behöver faktiskt napparna ;)




















I bilen på väg hem förklarade hon att hon faktiska behöver napp på natten när hon ska sova, och att hon då får låna Arvids napp. Inga problem. Men när vi sa att det får man inte nu när man är stor tjej, kom tårarna. På kvällen grät hon efter sina nappar tills hon somnade i bilen. Sedan dess har hon inte frågat efter dom och inte försökt låna lillebrors. Ikväll gick hon och la sig som vanligt, men utan napp. Jag kliade henne på ryggen, hon somnade. Kan det vara så enkelt? Vi får väl se de närmaste dagarna...