Den stora frågan hemma hos oss är just nu "Varför?". Hela tiden ställer Elvira denna fråga. Och även fast man tycker att man kommit till botten av frågan, att det inte går att ge fler svar, så kommer det ett "vajföj?". Gulligt kan man tycka och det är det! men ibland blir jag så less på det. Det är mycket som rör sig i en treårings huvud. Det största varför är "Varför har jag ett hål här?"(Gapar stort och pekar längst bak)
"För att maten ska komma ner till magen" försöker jag
"Vajföj?"
"För att du ska kunna växa och bli stor och stark."
"Vajföj?"
Och så vidare... :)
3 comments:
Vi ska alla den vägen vandra...ja iaf alla vi som har barn. För ganska precis ett år sedan lät det preciiiis så hemma hos oss med. Joy häll på göra mig galen med alla sina OÄNDLIGA varför-frågor...hur mkt man än svarade fick det ju aldrig nått slut. *suck* Jag bäörjade kontra med att slänga tillbaka frågan till henne istället. Det var ganska kul och fick slut på varför-flödet just då iaf. Höll väl på ett halvår eller nått för att sedan börja avta, och nu har det nästan helt upphört. Till sommaren Elisabet, kanske det börjar ta slut på Elviras varför ;-)
Kram!
Alla vuxna har nog gått igenom en "varför-period". Hur ska man annars få reda på något om livet. Det kan hända att "varförperioden" återkommer för en del: i forskning Dom frågorna är svårare.
Vad värre är, när vuxna frågar vem, vad, hur, när, varför ... av nyfikenhet.
Makena: Då är det bara att hålla ut då :)
Post a Comment