2010-04-06
8 km
Jag var så grymt taggad att satsa på träningen inför Göteborgsvarvet, efter intervallerna i söndags. Allt kändes så bra. Idag kom bakslaget. 8 km och allt kändes bara trögt, benen var stela och matta och det kändes som att det gick i slow motion. Jag sprang en väldigt vacker runda som jag inte sprungit på hela vintern eftersom den är så dåligt preparerad vintertid. Det var positivt i alla fall. Det är vår i luften! När jag väl kom hem tog bakslaget slut. Jag trodde inte ens att det gick i 6-minuterstempo, men det visade sig att kilometertiden blev 5 min 40 sek. Mmmm... me like! :) Ska försöka få till ett långpass på åtminstone 1,5 mil, på torsdag eller fredag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Kör på, du är bra!!
Du är då för duktig! Visst känns benen tunga ibland. För mig är det underbart, de gånger när det inte känns.
Tack för era glada tillrop! :D
Jag vet vad du menar. Ena dagen dansar man fram & nästa är en nära-döden-upplevelse. & aldrig fattar man riktigt varför... Men som du skriver så kan man ändå ofta se att tempot varit förvånandsvärt bra :-)
Post a Comment