2010-02-28

Nu börjar utmaningen!

Det finns inte mycket som är härligare än en joggingtur en solig, kall vinterdag. Jag ser inte snön i sig som någon utmaning, inte kylan heller. Man får ju bylta på sig en massa lager för att inte förfrysa, men det känns inte som ett stort problem. Jag har aldrig testat att springa vid kallare än -15 grader, men det händer ju inte så ofta att det blir det, inte ens denna vargavinter. Det är istället nu när vintern håller på att släppa sitt grepp om oss som problemen uppstår. Långa sträckor med barmark och där emellan, långa sträckor med slask och halka. Springa med dubbarna är inget alternativ, dels på grund av växlingarna och dels på grund av att allt löst slask fastnar mellan dubbarna och effekt uteblir ändå. Det är alltså nu man måste se upp för att kunna komma hem med livet i behåll efter en runda.

Idag kom jag hem livs levande :)
Jag hade tänkt springa långt igår, men redan efter 7 minuter fick jag magknip som inte ville släppa. Efter 45 minuter gav jag upp och sprang hem, så att jag slapp göra en "Mikael Ekvall" :D. Så idag tog jag revansch och sprang årslängsta... Var ute i 90 minuter och kilometrarna slutade på 14. Njutningen på asfaltssträckorna är stor, medan man har fullt sjå att hålla sig på benen de andra. Dessutom får man ju iskalla fotbad med jämna mellanrum, där smältvattnet inte har haft någon stans att ta vägen. Nu längtar jag faktiskt efter våren! Men, det verkar inte som att vintern har tänkt släppa greppet riktigt än. SMHI planerar -10 här på torsdag :)

1 comment:

Sebbes Fruga said...

Ja, här lyser våren med sin totala frånvaro. Snön yr, och när vi kom hem efter lunch idag, fick vi pulsa i decimeterhög nysnö. Nu tycker t o m jag at det räcker med snö. ;-)