En vecka senare

Kan inte tro att det är sant... Min dotter använder inte napp längre. Helt fantastiskt. Den som har träffat henne har nog inte missat uttrycket "Naaappeeen, momma, naaappeen!" med en härligt nasalt gnällig ton. Hon har varit otroligt förälskad i sina nappar. Det är väl alla barn som har napp, men i alla fall. Jag todde det skulle bli kamp. Gråt och skrik varje kväll. Hade ställt in oss på att stå fast vid beslutet och inte ge oss, alla jobbiga nätter som låg framför. Men såhär en vecka efter Bamse fått elva nya nappar att tugga på (eller vad gör han med dom?) behöver man inte ens använd fingrarna på ena handen för att räkna gångerna hon gnällt efter nappen. I tisdags hittade hon en av sina nappar (den tolfte) i bilen. Den skulle vi skicka till Bamse. Men på kvällen kom hon på att den fanns kvar i huset och hon ville ha den! Gråt och skrik, men efter att ha blivit mutad med en chokladbit, gick hon med på att lägga ner den i ett kuvert med BAMSE skrivet med stora färgglada bokstäver. I onsdags när jag borstade hennes hår (det absolut värsta hon vet) skrek hon högljutt efter NAPPEN! Men det är nog allt... Två gånger har hon tjuvsugit på Arvids napp. Men när man säger att det är en bebisnapp, och inte gör nån stor grej av det, spottar hon bara ut den.
Helt otroligt - jag är sååå tacksam!