När Elvira fick en lillebror reagerade hon med att börja kissa på sig igen (varit torr sen i julas). Dessutom var hon allt annat än snäll mot brorsan. Så fort hon fick tillfälle nöp, bet eller sparkade hon honom. Alla sa att "det går över", men det är ju ändå jobbigt när man är mitt uppe i det. Har förstått att det är naturligt att bli "liten" igen när man får småsyskon och min käre mor tipsade om nån frågespalt med ett tips om att uppmuntra det beteende som står för en stor tjej. Vi bestämde här hemma att efter varje gång man har kissat på toaletten och inte kissat på sig så får man en miniglasspinne. Det visade sig vara ett vinnande koncept. Nu när miniglasspinnarna är slut är det fortfarande toaletten som gäller. Visst sker det olyckor fortfarande ibland men jag springer inte omkring med tre uppsättningar extrakläder i skötväskan vart vi än ska. Och kärleken till lillebror den bara växer. Hålla, bära, pussa, krama....det är mer åt det hållet nu. Det verkar som att killen blivit accepterad som lillebror och familjemedlem.
3 comments:
Tipset kom från en barnpsykolog och det funkade tydligen. Lycka till i fortsättningen!
Alla drabbas inte av "syskonavundsjukan", men det är ändå ganska vanligt. Det kan i sämsta fall hålla i sig i vuxen ålder oxå.
Men gillar Arvel sin storasyster? Han ser skeptisk ut... ;-)
mor: Mmm det funkade :) Elvira säger fortfarande glatt: Får man lapinne!! när hon kissat på toan, men hon accepterar min förklaring när jag säger att man inte får det :)
Sebbes fruga: Arvel Parvel har väl fått sina smällar... Näe men han är stormförtjust i när Elvira stannar upp och pratar me honom. Men han verkar nästan veta om att rätt var det är kan man få sig en smäll...
Post a Comment