2008-04-16

Vilket mirakel!

Har suttit och tittat på barnmorskorna i svt, ikväll, två veckor efter min egen förlossning å det är ju HELT fantastiskt! Jag blir så tacksam över att allt gick så bra.

Jag vaknade den 2 april 02:08 av något som jag tyckte kunde vara en värk. Låg kvar i sängen och funderade lite, och 02:16 kom det igen. Gick upp och försökte ta tiden mellan värkarna, men de var rätt svaga och inte så tydliga. Gick i alla fall in till Johan igen och berättade att det kanske var på gång. Han la sig och sov igen. Jag försökte klocka värkarna som nu kom var 3-4:e minut. De var fortfarande svaga och höll inte i sig mer än en knapp minut. Ringde in till förlossningen vid 03-tiden för jag kände mig osäker. Fick prata med en vänlig barnmorska som tyckte att jag kunde stanna hemma och vänta ut att det drog igång ordentligt om jag själv upplevde värkarna som svaga och kände mig lugn med det. Tog en varm dusch och det hjälpte av värkarna jättebra. Gick in till Johan igen och tyckte att vi nog skulle hämta barnvakten. Johan ringde henne och åkte iväg för att hämta henne efter fyra. När Johan hade åkt satte värkarna igång ordentligt och jag blev nästan nervös att han inte skulle hinna tillbaka hem, men det gjorde han :) Ringde min syrra, som skulle komma och byta av barnvakten fram på morgonen. Klockan fem åkte vi i alla fall in till förlossningen, med ett par minuter mellan riktigt elaka värkar. Johan körde som en tok och tio över fem var vi på plats, inskrivna på förlossningen. Vår barnmorska var helt suverän och guidade mig genom hela förlossningen. Srax efter sex tog hon hål på fosterhinnorna och femton minuter senare gjorde han entré - Arvid. Det är ett mirakel. Hur kan man tro något annat?!! Guds fantastiska skapelse!! Bebisen ligger i vatten och får sin försörjning via navelsträngen och rätt var det är ska han försörja sig med syre via luftvägar och lungor och med mat via magsäck och tarmar. Bara en sån sak. Det är ett mirakel!
På barnmorskorna ikväll var fokus på barnmorskan Åsa Frisk. Det var hon som förlöste mig förra gången när Elvira kom till värden och hon var helt fantastisk. Till saken hör att hon var min handledare när jag var sjuksköterskestuden på gynavdelningen på Vrinnevisjukhuset våren 2003. Så när hon kom in i salen blev jag så lättad att hon skulle vara min barnmorska (hon var en väldigt bra handledare). Jag visste ju inför den här förlossningen att hon inte jobbade kvar på sjukhuset här, så jag kunde inte få henne igen... Men det fanns en ängel till - Christina Röcklinger, tror jag att hon hette. Helt fantastisk.

5 comments:

Sebbes Fruga said...

Härlig läsning! Jag hamnade av en händelse framför Barnmorskorna igårkväll, för första gången. Ett fantastiskt programm. Grät mig igenom nästan hela programmet, för ens egna förlossningar spelas ju upp och man är så med i vad som händer. Tänkte tanken att den östgötska barnmorskan kanske hade ett finger med i Ellis förlossning. Och så rätt jag hade. :-)

Kram

Lotta said...

Ja du, onsdagskvällarna är rena tåredalen här om tid för TV finns! Först Rent Hus som ofta av ngn helt outgrundlig anledning sammanfaller med kvällsfikat som man sen låter stå kvar på bordet medan ögonen rinner av diverse allergiska chocker som tränger ut ur rutan, och efter det brister fördämningen fullständigt och den annars rätt svårpåverkade fru Willén sitter där med sitt kalla te och snörvlar i soffan!! Så fantastiskt!

Anonymous said...

T.o.m en "gammal" mormor minns som igår - framför TV:n -(trots att bebisarna är 30 resp. 28 år) hur det var att få ett efterlängtat knyte - kladdig och dan - upp bröstet och pappan tätt tätt intill. Vilken lycka, som inte är en "mäsnsklig rättighet" utan en GÅVA. Och aldrig mer... :´(

Makena said...

Åh! Visst är det ett mirakel! Lika fantastiskt varje gång! Känns lite vemodigt att vi inte ska ha fler...att uppleva en förlossning är det häftigaste jag vet!! Har inte sett Barnmorskorna (går försent för mig...), men jag är rätt säker på att jag skulle gråta floder jag med. Kan inte se en förlossning utan att tårarna kommer. Konstigt nog har jag aldrig gråtit på mina egna.

Ebba said...

Visst är det ett mirakel att föda barn!! Verkligen, kan bara hålla med! Men nu måste jag fråga, är du sjuksköterska? har jag missat, men det är klart, jag har verkligen inte koll på alla syrran känner! ;-) Roligt att få läsa din förlossningsberättelse i alla fall! Låter som det gick riktigt bra! :-) Grattis till lille Arvid!