2008-01-01

Kanske inte livets mest lyckade jul och nyår...

Bättre lycka nästa gång :) Eller så illa var det inte, men Elvira lyckades få till det båda helgerna. Fredagen innan jul dök febern upp. Med 40,1 grad var hon ganska slak. På söndagen mådde hon bättre och vi åkte till mormor och morfar på kvällen. På julafton var hon ok, otroligt känslig och gråtmild, men lekte ändå med sina kusiner. På juldagen vaknade en helt utmattad tjej, som inte ville göra någonting annat än att sitta i mammas knä. Hon har aldrig någonsin varit så mammig förut. Jag kunde inte ens sätta ner henne i sängen för att klä på mig. Eftersom det var femte dygnet med hög feber, upp emot 40 grader, kontaktade vi sjukvårdrådgivningen. De tyckte absolut att vi skulle träffa en doktor, och fixade en tid åt oss på jourcentralen. Doktorn undrade varför vi hade sökt läkarvård och sa att hon kunde ha feber itvå veckor utan att det var konstigt. Var inte det konstigt? Vi åkte ut till farmor och farfar och hade julafton med massa julklappar en gång till. Och visst piggade hon på sig - på annandagen var hon feberfri!

Så blev det nyårsafton. Min syster med familj kom hit och skulle fira med oss. Det blev trerätters middag och fiskedamm för barnen. Eller trerätters middag blev det inte även fast det var det som var planerat. Innan vi hann ta fram efterrätten kräktes Elvira, både en och två gånger. Vinterkräksjukan - trodde vi. Och min syster med familj fick pallra sig hem. Ingen vill ju riskera att bli kräksjuk. Det blev inga fler kräkningar och flickan somnade lugnt och stilla i stora sängen... Mamma och pappa firade in det nya året själva, men Johans Glace au four - fantastiskt gott!

Nu är hon i alla fall frisk och har åkt med pappa på tjänsteresa :)

2 comments:

Anonymous said...

Så kan det bli, när man är småbarnsförälder. Det är övergående! Snart är alla utflugna. Det vet mormor.

Sebbes Fruga said...

Ja, så det blev. Men ni var tillsammans på ert håll och vi på vårt håll. Som jag skrev i min blogg: på en p-plats mitt i skogen längs med landsvägen. Så länge man har varann går ju det mesta.

Vi tar revanch på festandet en annan gång!

Kram