Vilken dag!

Mitt i allt höstrusk fick vi idag en alldeles underbar dag. Jacka behövdes inte, och det gick inte ens ha kvar koftan utan att bli överhettad. Trots att det var ledig dag idag har vi varit två vändor på dagis. Det var nämligen fotografering idag. 9:30 var det gruppfoto och 13:15 var det individuella kort. Självklart något man inte vill missa.

Efter det senare passet åkte vi för att handla på Ingelsta Shopping. Rätt var det var kom en ung kille springandes i full fart genom hela varuhuset...följd av tre personal från InterSport.
Elvira:"Mamma, vad var det?"
Jag: "Jag tror att det var en tjuv."
Elvira: "Nej! Han hade ju inte tjuvkläder på sig."
Så självklart!

Väl hemma fick jag för mig att jag skulle sänka sadeln på Elviras Cykel (enklare än att plocka av stödhjulen på Arvids) och låta Arvid provcykla lite. Inspirerad av denne lille grabb, som bara är en månad äldre. Och han kunde cykla! Helt galet, men vi cyklade många, många varv runt kvarterat. Eller han cyklade, jag sprang. Han fixar inte att starta och stanna själv, men han har balansen, och parerar när han tappar den tillfälligt. Det går fortfarande lite vingligt, förstås, så man kan inte vara många centimeter ifrån honom. Därav den helkassa filmningen (Och ja, jag har sprungit några varv... :P)

Färdigfestat

Jaha, då var det färdigfestat för den här gången. I juni när jag fyllde trettio fick jag massor av roliga presenter. En present som jag haft lite extra förkärlek till var en startplats i Stockholm Halvmarathon. Och den var alltså igår.
Johan har varit sjuk i över en vecka och orkade inte ens följa med till Stockholm - stackaren! Så jag och barnen åkte med Marie och Benny upp och Marie var världens bästa barnvakt några timmar i huvudstaden.
16:15 gick starten för min startgrupp. Jag hade tänkt mig att det borde vara rimligt att vara i mål 18:30. Efter Göteborgsvarvet vet jag ju dock att rimliga beräkningar inte hör hemma på halvmarathon, och det fick jag också bekräftat denna gång.
Första 10 km kändes jättebra. Men efter 12 km ska man förbi start- och målområdet och springa iväg igen för en extra tur på 9 km. Det var tungt. (Som tur var stod "löpning och livet-Andrea" vid kanten och hejade på sina vänner och jag blev taggad bara av att se henne :D) Andra halvan hann jag tänka både det ena och det andra, bland annat att jag aldrig någonsin ska träna löpning igen och att jag absolut aldrig mer ska springa halvmarathon igen. Men skam den som ger sig. Vid 18-19 km stod Sebbes fruga med hela härliga familjen och hejade. Har inte upplevt det tidigare, men hejande ger energi. Punkt slut. Efter det var det mycket nedför och därmed orkade jag hålla farten ända in i mål. I mål kom jag efter 2 timmar 19 minuter och 51 sekunder. Helt klart nöjd. Och jag lovar; I'll be back!
Tack Marie och Benny för en underbar födelsedagspresent!!

Skateboard

Vi har en liten kartig kille här hemma. Härligt, är vad det är. Idag kom han in och sa att han hade en skateboard :D Och det ser väl vem som helst att det är en skateboard...



I onsdags tog jag med barnen till frisören. Elvira älskar att gå dit och bli fin i håret. Arvid har inte vågat tidigare, men nu gick det. Med russin som muta och världens bästa frisör blev han hur fin som helst!