Elvira har haft en lös tand hur länge som helst känns det som. Men den har liksom inte blivit lösare. Igår när hon skulle borsta tänderna upptäckte vi att den nya tanden höll på att komma upp bakom. Vi fick lov att känna lite på den och Johan kunde inte låta bli utan tog i och fick nästan ut den. Men bara nästan. Sen tillbringade vi nästa timme framför spegeln, Elvira gråtandes och blödandes om vartannat. Hon ville så gärna få ut den, men vågade själv inte ta i och lät inte oss röra den. Men idag i skolan ramlade den ut när hon skulle äta knäckebröd till lunchen. Nu är lyckan stor!
No comments:
Post a Comment