2010-12-04

Det går framåt

Sakta men säkert går det framår här hemma. Igår ringde jag till ortopedmottagningen eftersom gipset hade blivit lite stort och glidit ner och skavde på ankeln och på knät. Jag blev med en gång inbokad för att få nytt gips. De var hur trevliga som helst, och så här i efterhand så borde jag ju tagit tag i det och ringt för flera dagar sen. Men man vet ju aldrig hur man blir bemött förrän efteråt...
Mörklila och snyggt :D
Jag fick ett nytt plastgips som är lätt och mycket smidigare än det gamla. Jag passade förstås på att fråga lite om framtiden och först sa de att de trodde att jag skulle ha gipset i 6-8 veckor :/ Men sen gick de och läste min journal. Den 13:e ska jag på avgipsning och ska då få träffa läkare och sjukgymnast. Efter det ska jag ha en knäortros (på obestämd tid) och få rörelseträning med sjukgymnast. Jag får redan nu belasta till smärtgränsen, och det går riktigt bra, men jag måste gå väldigt försiktigt. Jag har lite tur och känner Sveriges troligtvis bästa sjukgymnast, så det här kommer nog gå bra ;)

3 comments:

Anonymous said...

"belasta till smärtgränsen"? Vem bestämmer var den gränsen går? Din gräns är ganska långt bort ju. Utan att vara varken läkare eller sjukgymnast ber jag dig att vara FÖRSIKTIG! Du behöver inte vara duktig(ast) jämt! Vi vet att du är en hjälte!/mamma

Esil Agni said...

Är det där lila - mörklila? Jag kallardet blått.
Lycka till! Men var rädd om dig!

BETSY said...

Mamma: Jag ska försöka. Men just nu, om jag går rakt och fint på det känns det ingenting :)

Esil Agni: Det ser verkligen blått ut på kortet, men det är klart lila i verkligheten.