Färdigfestat

Jaha, då var det färdigfestat för den här gången. I juni när jag fyllde trettio fick jag massor av roliga presenter. En present som jag haft lite extra förkärlek till var en startplats i Stockholm Halvmarathon. Och den var alltså igår.
Johan har varit sjuk i över en vecka och orkade inte ens följa med till Stockholm - stackaren! Så jag och barnen åkte med Marie och Benny upp och Marie var världens bästa barnvakt några timmar i huvudstaden.
16:15 gick starten för min startgrupp. Jag hade tänkt mig att det borde vara rimligt att vara i mål 18:30. Efter Göteborgsvarvet vet jag ju dock att rimliga beräkningar inte hör hemma på halvmarathon, och det fick jag också bekräftat denna gång.
Första 10 km kändes jättebra. Men efter 12 km ska man förbi start- och målområdet och springa iväg igen för en extra tur på 9 km. Det var tungt. (Som tur var stod "löpning och livet-Andrea" vid kanten och hejade på sina vänner och jag blev taggad bara av att se henne :D) Andra halvan hann jag tänka både det ena och det andra, bland annat att jag aldrig någonsin ska träna löpning igen och att jag absolut aldrig mer ska springa halvmarathon igen. Men skam den som ger sig. Vid 18-19 km stod Sebbes fruga med hela härliga familjen och hejade. Har inte upplevt det tidigare, men hejande ger energi. Punkt slut. Efter det var det mycket nedför och därmed orkade jag hålla farten ända in i mål. I mål kom jag efter 2 timmar 19 minuter och 51 sekunder. Helt klart nöjd. Och jag lovar; I'll be back!
Tack Marie och Benny för en underbar födelsedagspresent!!