Igår lärde sig en flicka cykla, utan stödhjul. Flickans cykel har haft punka hela våren och i höstas användes den enbart med stödhjul. Så äntligen tog modern tag i det och packade in cykel och barn i bilen och åkte till en liten cykelverkstad. Där träffade de på den trevligaste cykelreparatören, som lovade ha cykeln klar kl 17:59. 18:11 hade flickan lärt sig att cykla, helt själv! Modern fick hålla i sadeln de första tio metrarna, springa skyddande, beredd bredvid i ytterligare 90, sedan var modern överflödig. Vilken flicka alltså!
6 comments:
Bravo Elvira!!! Så duktig du är :)
Grattis Elvira! Du är jätteduktig!
vilken lycka.
Jag njuter och känner mig lycklig när jag ser Elvira cykla. Vilken lycka!
Vad stor hon blev helt plötsligt!
Betsy, du har en award att hämta hos mig! (Gå till min nya bloggadress: www.hektor.org/emstersalster)
Underbart det måste kännas. Kommer ihåg när jag själv slutade med stödhjulen. Det var en sjukt befriande känsla att sväva fram på två hjul bara sådär. Antar att känslan är ungefär densamma som när man tar körkort. Oh, det hägrar, inte särskilt långt borta nu.
Post a Comment