Sista sidan i Runners world innehåller alltid en intervju med en "vanlig" svensk som kallar sig löpare (eller som i alla fall RW tycker ska kalla sig löpare). Underhållande läsning och jag känner ofta igen mig. Martina haag har varit favoriten! Hon springer en mil varannan dag och började springa efter sista barnet för att komma i form. Hennes personbästa på milen är 52:25, så nog är hon intressant! :) Efter Tjejmilen har det varit trögt för mig. Riktigt trögt!! Mest mentalt, har verkligen inte kännt mig som en löpare, utan snarare som en halvlat segpropp. Har inte sprungit en enda steg sedan dess faktiskt. Men härom dagen kom beviset; jag är en löpare!
En tå kan ju inte ha fel, inte en löpartå i ala fall! När jag hade srungit min tvåmilarunda för två månader sen, blev nageln blå och tån svullnade lite under nageln. Svullnaden la sig efter ett tag, men blånaden har varit kvar. I veckan kände jag att nageln inte följde med när jag vickade på tårna i strumpan. Nu sitter den bara fast i nagelbandet.
Min löpartå - min stolthet!!
4 comments:
Hehe, jag känner igen det där med att tappa naglar=) Brukar förlora dem då och då, senast stortånageln för några veckor sedan och nu är den andra också på g..Spännande det där, haha!
ja det där med motivation... Måste vara mycket komplext det. För sist jag sprang gick det BRA och kändes bara skönt. Men nu sitter man här och och har inte sprungit sen i torsdags och känner absolut inte för att at en tur heller... Och jag har inte ens en löpartå att vara stolt över!! ;-)
Så jag som inte har nån löpartå är ingen löpare då rå? Va? Va? ;-) Men i gengäld har jag faktiskt sprungit endel sedan Tjejmilen, det kanske kan räknas i stället? ;-) Passade t ex på att prova spåret vid Hagavallen när vi var på bröllop. bara 1 km, så man fick ta några varv för att det skulle bli nått *ler* Och nu idag upptäkte jag en "ny skog" när jag var på upptäktasfärd med L och A. Blir så sugen på att springa den stigen och se vart jag hamnar :)
F Y V A D Ä C K L I G T !
Post a Comment