Tycker det är riktigt skönt med sådana här dagar...ingen press att man ska göra vissa saker, och passa på för det är så fint väder. Bara ta det lugnt och va inne om man känner för det, eller ute om man känner för det istället. Idag har vi i all fall hängt ute ett tag och Elvira har väntat och väntat på att kompisarna ska komma hem från dagis. Nu äntligen! Så nu är det igång. Springet mellan husen här. Det är jätteroligt å ena sidan och oroande å andra. Men jag vänjer mig. Nu är dom här hos oss, så nu är det lugnt ;)
Inser att jag nog inte dragit nåt om springet mellan husen här på bloggen. Men man kan säga att Elvira har blivit stor och vill leka med grannbarnen och det blir en del spring fram och tillbaka. Har kännt det rätt jobbigt att inte riktigt ha koll på var hon är. Hon leker mest med en tjej som är 4,5 år och ibland med en tjej som är 6 år. Oftast går hon över grannens tomt bort till sin kompis, men sen då? Kompisarna får gå till varandra och på gatan hur som helst, och då gör ju Elvira det också när hon är med dom, eller? Och vad gör hon när hon är hos sina kompisar, vad leker dom, vad tittar dom på, på TV? Nu har hon börjat komma hem och säga att det finns en ond pojke som är i en buske och drar barn i armen...för kompisens kompisar säger det. Va?!
Gick över till kompisens familj här om dagen och blev bjuden på kaffe och prata lite. Känns ju mycket bättre om vi känner varandra. Får väl bjuda över dom hit såsmåningom.
Är egentligen jättetacksam för området vi bor i. Lugnt, bra och barnvänligt. Det stora minuset är vår gata som är så smal och helt utan trottoarer. Ska man gå där så går man mitt ute bland bilarna. Å andra sidan, så är väl minuset ett plus, eftersom bilarna kör sakta när det är en så smal gata. Skulle vilja ha den klassad som gårdgata bara och ORDENTLIGT skyltad. Eller så kan vi kanske förbjuda alla bilar i området och ta bort all ondska från jorden, så kanske jag kan slappna av... :)
3 comments:
Jag skulle pröva det sista alternativet. Det skulle ju innafatta även oss ;-) eftersom vi oxå bor på jorden...
Allvarligt. Jag tycker att du ska vara glad över att hon börjar få kompisar! (Det tror jag du är iof...). Prata med kompisarnas föräldrar och var en "hang around" ibland, för att veta vad som händer. Men jag erkänner, det är inte bara lätt när barnen blir större och vill ha vidgade vyer. Och då är Signe bara sex år. Hur ska det gå när hon är 15???
Förstår dig precis! Det där har jag också tyckt kännts jätteläskigt. Men som väl är har vi alltid bott så att jag vet precis vilka de leker med och vilka deras föräldrar är.O mina frågar alltid inna de går in till nån. Nu när killarna är större är problemet att olika föräldrar har olika syn på datorspel och TV-tittande. Blir riktigt upprörd ibland när jag hör att de fått sitta och spela obegränsat superlänge hos nån. Men nu har vi pratat med våra pojkar så de vet att spelar de länge borta blir det inget spel hemma o dyl och de är duktiga på att tala om precis som det var. Iaf hemskt skönt att ha dem i kristen skola! Annars hade värderingarna troligen varit ännu längre ifrån...
Ja, det där känner jag igen!! Hur ska det inte kännas när hon närmar sig tonåren?! Det gäller att få ömsesidigt förtroende. - Inte bli arg, när du tycker olika än barnet, då slutar hon att berätta. "Mamma blir bara arg." Lär Elli att alltid berätta vart hon går och var hon är. Lär känna kompisar och deras föräldrar. Att vara förälder är inte alltid lätt -inte i en stad iaf.(Minns du dikesjohan? Fast han var inte i nån buske.)
Post a Comment