Det är lustigt det där, vad barnen fastnar för som tröstare. I Elviras fall var det öronen. Om hon blev ledsen eller trött åkte båda händerna upp till öronen. Det händer fortfarande ibland, tom att hon gosar med någon annans öron om dom finns i närheten :)
Men med Arvid märktes det tidigt att han ville ha något över ansiktet när han sov, något att riktigt gosa in sig i :) Det har nu resulterat i en nu flitigt använd filt. Han blir så glad när han ser den, så att man själv blir full i skratt! Jag var helt beroende av mina gosgrejer när jag var liten, och det värsta jag visste var när mamma tvättade dom. Så viss förstående har jag för min son :)
5 comments:
Glömmer aldrig när du gick iväg med mammas ANVÄNDA älskade flanellnattlinne och satte dig i pastorns, distriktföreståndarens, knä!!! Den släpade också som Arvids filt.
Har en pyjamaströja kvar om Arvid vill ha.
Och denna buskille är vårt barnbarn!!!! <3 <3
Mormor hade också en mjuk härlig bomullsfilt. Kan än känna hur mmmjuk o go´ den var mmm. "Var är du nu? Jag bara undrar, var är du nu?" (En gammal schlager)
Jag var också ett "filtbarn". "Filten" var ett stående begrepp hela min barndom. Kommer ihåg en orangerandig (70-talet)och en mörkblå (80-talet)
Båda var helt söndernopprade och slitna när jag var färdig med dem ;-)
Och här är vi helt "befriade" från tillhyggen. Ja, det skulle väl vra Majas napp, men annars inget. Och det hade ju inte jag heller...
Men så söt han är, Parvel. Ska inte visa bilderna för Sebbe, för då åker han till er i morgon, kan jag lova. För vi råkar längta efter er! Maja vill f.ö. sova över hos Eji. Men nu får Eji sova över hos Maja istället. :-)
Post a Comment