Ååååååå...

Hur klantig får man bli?? Hade varit uppe på övervåningen med Elvira igår och på väg ner i trappan (med henne i famnen) halkar jag och ramlar handlöst ner pladask på ryggen och landar i hallen. Första reaktionen var bara att jag blev rädd och jag kände ingen smära. Hade skrapat lite hud på armbågarna och slagit i ryggen. Johan kom och tog Elli som gallskrek för att hon blivit så rädd. Efter ett tag började dock lilltån att värka och svida nåt grymt. Så på något sätt har jag lyckats bryta lilltån. Så onödigt. Men ändå skönt att inget värre hände och att Elvira klarde sig helskinnad :)