Kommunsköterska...

Då kom det magiska telefonsamtalet idag då...samtalet som skulle avgöra var jag ska gå och tillbringa mina dagar efter nyår. Och avgort är det. Efter nyår ska jag jobba som kommunsköterska på St Persgatan 134. I två veckor har jag skjutit på beslutet eftersom jag inte har haft alla jobbintervjuer och så klara...

Först var jag på intervju i norra delen av stan och fick erbjudande om en tjänst, fast utanför stan, så det gick bort. Sen var jag på intervju mitt i stan och dagen efter ringde chefen och erbjöd mig en tjänst på 134:an (tidigare Granen) Allt lät bra, men eftersom jag hade en intervju kvar på Höjden ville jag vänta lite med att ge besked.

Så var det då intervju på Höjden, med chefen och min gamla klasskompis som jobbar som syrra där. Riktigt trevligt ställe. Chefen från 134:an ringde flertalet gånger för att få mitt besked men jag har lyckats skjuta på det i två veckor nu. Så idag fick jag då äntligen, efter nio långa dagar (och två egna påringningar i hopp om att få någon ledtråd) ett samtal från chefen på Höjden. Hon erbjöd mig ett grav.vik. på ett år som troligtvis skulle gå över i en vakant tjänst, men då är det sedvanlig rekrytering som gäller, men med ett troligt, i alla fall litet försprång för mig om jag tar viket.

Så blev det inte, utan det kändes riktigt bra att få ringa till St Persgatan 134 och tacka ja till tjänsten där, efter all väntan jag utsatt dom för:)

Förresten så sov Elvira i vår säng i natt...
Bakslag? Nä.
Hon gallskrek helt tröstlöst, när jag och Johan hade lagt oss. Skriker en unge, så gisssar alla: Ont i magen. Jag tror faktiskt att så var fallet inatt. Hon var lugn och nöjd så länge jag strök över och masserade magen. Sen laddade hon på med två bajsblöjor under natten. Kom till ro sisådär vid ett-halvtvå. Lillstumpan då. Klart man får sova hos mamma å pappa då...

Ska gå upp och lägga över henne i sin säng nu. God natt.