Lågkonjunktur

Senaste veckan har allt mitt fokus legat på att komma igång med jobbet igen. Att stiga upp 05:30 kräver att man kommer i säng i hyfsad tid, och att jobba kräver mer tankeverksamhet och planering än det gör att vara hemma med barnen. Det är egentligen inte jobbigare att jobba än att vara föräldraledig, men det ställs högre krav på mig och jag förväntas prestera. Det är helt enkelt mer avslappnat att vara hemma, men troligtvis lika jobbigt. Innan jag började jobba var det jätteviktigt för mig att komma ut och springa. Hade jag inte hunnit springa och klockan var 22:30, så var inte det ett hinder, utan jag gick ut. Nu känns springandet helt oviktigt! Förut var det mitt andningshål, nu andas jag för fullt hela dagen och vill bara vara hemma när jag kommer hem. Sprang en runda ikväll, 5 km. Första rundan för den här veckan. Och sista också för den delen. Hoppas att motivationen återkommer när jag kommer in i jobbandet ordentligt och det blir till vardag. Jag vill ju vara motiverd att springa - mycket -länge - ofta :)