Jag och barnen tog en sväng till stan idag, efter allt ösregn förstås, för Johan har bilen till Stockholm. I Stockholm är det en kompis/kollega till honom som disputerar och ikväll doktorsfest. Han flyger och far och vi är hemma i regnet. Bittert? Nä! Inte ett dugg faktiskt. Jag vill inte byta med honom för en miljon ens... Dessutom så var det JAG som mötte Marcus Birro på stan idag - tre gånger!! Han var ute och promenerade/fikade/shoppade med sin lilla fina familj (vilken vacker fru han har!!). Fick en liten skymt av Milo Santino Totti också, men eftersom jag aldrig skulle våga säga något till denne Marcus Birro, så tänkte jag att då kan jag inte titta heller. När jag mötte honom så kunde jag inte låta bli att tänka att han är en väldigt djup människa, så otroligt fylld av massa tankar, ofta dessutom kloka. Några korta citat från hans blogg: "Mår fortfarande som en droppe mörker", "Skrivandet är en helig nyckel till allting". Alltså sånt där som jag knappt förstår...En del han skriver kan jag tycka är jättebra, men en del... När saker blir för poetiska och filosofiska, då är inte jag med längre. Har kommit fram till idag att jag är ganska grund. Jag är ingen omvälvande känslomänniska och har absolut inte förmågan att få ner känslor och tankar på pränt. Jag känner mig ganska "vanlig", men ändå helt unik, för det var ju så här just jag skulle bli :)
Hur som helst så njöt jag i ett par timma på stan idag, för snart kommer jag inte kunna göra sådär längre. Ta dagen som den kommer alltså. Snart ställs det högre krav på planeringen. En lite sorg känns i hjärtat, men mer spänning och längtan till det liv jag faktiskt trivs bäst med, jobba en stund varje dag! Om två dagar börjar jag jobba, och sen blir det jobb hela sommaren. Fast det känns inte som "jobb hela sommaren" eftersom Johan är hemma med barnen. Och vet man dessutom att, när han jobbar så är han borta kanske fyra kvällar i veckan, så blir det ju värsta semestern nu när hela familjen kan vara tillsammans alla kvällar hela veckan lång, hela sommaren. Då kan man ju också välja att göra nåt annat nån kväll, både jag och han utan att vardagen spricker. Har ju dessutom haft två veckor semester nu, hela familjen tillsammans. Det har varit UNDERBART. Vi har hunnit fira både nioårig bröllopsdag och tioårig förlovningsdag. Och haft härliga lediga dagar tillsammans...
Vet inte vad det här blev för flummigt inlägg, men summan av kardemumman: Jag ser fram emot att börja jobba, men när jag tänker på att det är redan på måndag... då suger det i magen :)
2 comments:
Förstår att det känns dubbelt. Men så skönt ändå att du får ha din man hemma i sommar. Kul att du såg Birro. Jag läser hans blogg och Twitter och tycket det är så bra. Jag är nog liite mer åt det djupa hållet jag även om jag inte är någon poet ;-)
Du tror att du är grund ...jag vet annat! Du tror att du inte kan utrycka dig ... jag vet annat!
Det som är sant är: DU ÄR UNIK!
Post a Comment